Igår såg jag Arn.

Det ångrar jag lite grann. Kändes mest som slöseri med tid. Ivanhoe är en bättre riddarfilm. Kan trösta mig med att det var gratis.


Så det var dags nu?

Så här fyra dagar efter Stora Julklappsdagen får man syn på den. Prylen med stort P. Hur folk klarat sig utan denna makalösa manick alla år är för mig ett mysterium.

Jag presenterar för er; tepåsedopparen!

image14

Trevlig helg?

Jo tack. Dock varit något trött i skallen senaste veckan, vet inte riktigt varför. Kan det vara brist på Omega 3 måhända? Eller bara det faktum att jag fredag och lördag förra veckan drack för mycket och sov för litet? Vi lämnar spekulationerna därhän. Gissningsvis är det Omega 3-bristen som är skurken då jag på senare tid svikit min annars så stabila fiskdiet. Detta skall naturligtvis åtgärdas, dock inte på den här sidan året.

Julafton är trevligt, tappar lite i betydelse från år till år, men förvisso en trevlig helg i vilket fall. Bonustrevlig i år eftersom jag hade det stora nöjet att få leka med Roffe. Han är energisk när han är vaken, vilket råkar vara cirka 5-6 timmar per dag. Tänk vilken lyx att få sova +18 timmar per dygn. Jag är så avis.

Nu, två arbetsdagar, varav en är snart avklarad, för att sedan ringa in det nya året. Räknar inte med återkommande blogginlägg förrän allting är tillbaka i gamla gängor igen, vilket torde ske någon gång runt andra veckan 2008. Men man vet aldrig, kanske överraskar med något innan dess.

Dagens låt: Disturbed - Voices

Dagens tax: Roffe


image13

Poliserna schasade bort indianerna

De senaste dagarna har ett gäng indianer(?) musicerat vid korsningen Esplanaden-Storgatan i centrala Sundsvall. Senast igår passerade jag dem när de spelade House of the Rising Sun på sitt eget vis, med lustig flöjt och lustigare utstyrsel. Rent generellt så är det ju faktiskt en lustig syn så här i juletider, att se några indianer skutta omkring med fjäderskrud på huvudet, spelandes egna versioner kända låtar. Tydligen så var det lite för lustigt för den lokala ordningsmakten. Idag på lunchen gjorde jag Jocke G sällskap på en liten julklappsshoppingrunda och på väg in mot Åhléns noterade vi hur en polisman konverserade med en av indianerna. På väg tillbaka från rundan passerade vi återigen reservatet men nu var det inget skuttande och musicerande längre, istället var de i färd med att packa in sin utrustning i en van för att ge sig tillbaka ut på prärien.

Cowboys 1 - 0 Indianerna

Dagens låt: Scar Symmetry - The Illusionist

Det här och det där

Biobiljettskörden har vuxit till fyra friplåtar. Det är fint med juletider.

Satt och slösurfade på Sveriges största skvallertidningars förstasidor medan jag väntade på en kollega. Det är tydligen inte bara HIV-Andreas som lider av för lite uppmärksamhet, idag har ärade madame Rosing gått ut och erkänt kokainbruk. "Tiga är guld" är inget som är applicerbart när man är beroende av uppmärksamhet tydligen. Dåliga "nyheter" är bättre än inga "nyheter".



image12

Tell me yours I'll tell you mine

Där står de i sin cirkel och pratar. Mammorna. De pratar om sina barn. Alla har de minst en batting och just deras är världens mest fantastiska på alla sätt och vis. De berättar anekdoter om hur förtjusande just deras barn är. Den osynliga talpinnen vandrar från den ena till den andra och de lustiga historierna om hur underbara barnen är avlöser varandra i rapp takt. Det roliga när man står utanför cirkeln som observatör är hur inga av historierna har något egentligt sammanhang. Detta spelar dock ingen som helst roll, vad den som talade innan den som talar nu berättade om sitt barn är nu ett minne blott. Verkar för den oinvigde som att det finns någon oskriven, eller skriven för den delen, vad vet jag, att man inte avbryter den som talar. Man lyssnar dock tydligen inte heller. Historierna som kommer och går har inget sammanhang och det framgår med all önskvärd tydlighet att vad alla vill är att förtälja sina erfarenheter men är inte särskilt villiga att lyssna och förstå vad de andra säger. Det verkar som att de bara tiger när någon annan pratar för att de själva inte ska bli avbrutna när talpinnen väl kommer i deras ägo. Så rullar historierna på, talpinnen vandrar runt, mammorna pratar och pratar, men ingen lyssnar.

Dagens låt: Deep Purple - Burn

Ett inlägg i tre akter

Akt 1. - Igår.

Igår kväll efter avslutad arbetsdag var det glöggafton hos Frk. Lundh på Storgatan. Kalaset började vid 18:30-tiden och då arbetsdagen var över redan vid 17-draget bestämde jag och fru Fågelfrö oss för att invänta starttiden på Svenssons med en öl, en korg lökringar och en tallrik quesadillas. Trevligt med småplock! Väl hos Frk. L. så bjöds det på såväl glögg som must, pepparkakor och snittar. Mätta och belåtna bestämde sig fyra av oss att vi skulle utforska onsdagskvällen lite närmare inne i stan. Snälla fru julklappsinslagerskan AA skjutsade in oss och vi styrde kosan mot bortre delen av Storgatan, där såväl Storgatans Bar & Kök samt O'Leary's är belägna. Där möttes vi dock av ett stängt Bar & Kök samt ett O'Leary's som skulle ha 80:- i inträde. Vi tyckte detta var väldigt märkligt och vände av ren princip på klacken för att istället förära Bishop's Arms med ett besök. En drink samt lite småprat där var en perfekt avrundning på kvällen. Hemma i trygga i sängen runt midnatt, mycket nöjd med kvällen.

Akt 2. - Imorse.

Då klockorna ringde klockan 7:00 var jag uppe snabbt som bara den. Tandborstning, påklädning och väskpackning gick fortare än kvickt och jag var ute ur lägenheten strax efter 7:30. Vadan denna brådska en torsdag morgon? Jo se det vankades julfrukost på jobbet och då vill man helst vara på plats innan resten av den utsvultna pöbeln kommer. Med detta i tankarna försökte jag hasta nerför backarna från Öfvre Haga mot stan, något som visade sig vara en aning komplicerat. Detta förbannade till-och-från väder medför vissa problem vad gäller fotfäste och har hittills denna "vinter" förorsakat fyra mer eller mindre spektakulära vurpor för mig. Denna ljumma torsdagsmorgon förlöpte dock promenaden helt utan problem och jag var på jobbet vid 8:00-tiden. Kanel med en skvätt tomtegröt, skinkmackor och laxmackor. En bra start på dagen!

Akt 3. - Idag.

Idag blir en bra dag. Klockan 15:15 ska jag lämna arbetsplatsen till fördel för gymmet och svettas ut ordentligt någon timme. Sedan ska jag bara hem och ta det lugnt hela kvällen. Eventuellt dammsuga, det börjar röra på sig i hörnen hemmavid igen. Ja, blir bra så.

Hoppas du får en bra dag!

image11

Julmagi?

Det är inte ofta det är roligt att vara på jobbet en mörk decembermorgon efter endast 4 timmars sömn. Den här morgonen bjöd dock på ett par oväntade men högt uppskattade överraskningar. Julklapparna jag köpte igår var inslagna. Inte av mig dock, jag kan inte påstå att jag slår in julklappar, utan snarare döljer dem bakom ett kaotiskt nätverk av trasigt julpapper och tejp. Kan inte påstå att jag är 100% säker, men det är antagligen min kära AA som ligger bakom denna välgärning. AA är för övrigt Svartbloggs chef.

Den andra överraskningen var av annan natur. Det är inte alltid det är lätt att jobba med (mot...) säljare, men det har helt klart sina fördelar. Mutor och gåvor. För att de ska få den där lilla extra servicen nästa gång (Hej du, jag har ett ärende här som bara måste få förtur) så gillar de att sticka till folk med sådana krafter små presenter till och från. Från två av dem i Malmö kom så två biobiljetter igår. Trevligt, nu har jag tre friplåtar men inte en aning om vilka filmer jag vill se. Arn kanske? Tips mottages tacksamt.

Idag har jag för övrigt med mig matlåda igen. Andra dagen i rad, ögonbryn kommer att höjas i lunchsalen här. Det blev kyckling med någon sån där Uncle Ben-sås, plus lite freestyle-ingredienser jag tycker om. Inte ris till, utan pasta. Jag hade tydligen slut på ris. Nu har jag även slut på pasta. Dags att ta en tripp till City Gross. Men inte ikväll. Ikväll ska jag dricka glögg och bli full med mina kollegor.

Dagens låt: In Flames - The Quiet Place

Det här, det där, resten

Halvsegt med tisdagar. Innebandy till cirka 16:30, sedan efter att ha duschat och lagat samt ätit en läcker kycklingrätt är orken nästan slut. Satt och slösurfade på diverse europeiska tidningar och hittade detta. Intressant julklappstips. Det är inte precis någonting man chansar med.

Äh, ska slötitta på Blackburn-Arsenal nu. Hoppas båda förlorar.

Dagens låt: Dismember - Massive Killing Capacity

Julklappar

Känns skönt att kunna slappna av nu när all julklappshandel är avklarad. Dock kvarstår det värsta momentet; inslagningen. Det kan mycket väl förhålla sig på det viset att jag är världhistoriens sämste vad gäller detta. Innan jag är klar med en klapp ser det ut som om någon fyllt en mixer med julpapper, snören och tejp för att sedan låta mixern göra sitt jobb. Men men, det är ju insidan som räknas.

Skum dröm

Normalt kommer jag inte ihåg ett dugg av vad det nu är jag drömmer när jag ligger och trynar kudde om nätterna. Imorse när jag vaknade satt drömmen dock på näthinnan. Jag och Margaret Thatcher spelade yatzyboxning om en gung-date med Milla Jovovich. Finns det en tolkning på den drömmen så är jag all ears.

Toodles.

How bedrövlig can you get?

Jag var i Stockholm i helgen. Det var en stund sedan det senast begav sig och den här helgen påminde om varför. Vi kan snabbt lämna en relativt odramatisk fredag därhän och endast fokusera på lördagen. Manson-dagen. Den började i någorlunda bra tempo och med en generellt fin nivå på egentligen allting. Jag skulle från Södermalm till Västra Skogen via någon av Systembolagets butiker. Jag valde den i Solna Centrum då antalet människor inne i stan var långt över vad jag skulle klara av under en längre period och det förhoppningsvis skulle vara något glesare i stolta AIK:s hemstad. Ack så jag bedrog mig. Det var knökfullt med folk i Solna Centrum och även mer så inne på Systembolaget. Alla kassor var öppna och alla kassor hade en kö som såg ut att vara åtminstone 3-4 kilometer lång. En praktisk omöjlighet naturligtvis, men rent mentalt var de så långa.

Med så många människor och så många glasflaskor på samma ställe så händer naturligtvis olyckor. Medan jag stod i min mentalt kilometerlånga kö hördes ett skarpt KLIRR! följt av ett något dämpat splooosh..!. En hugad vinspekulant till vänster om mig log brett och vände sig hastigt mot varifrån ljudet kom och lyckades med denna rörelse använda sin ryggsäck som buteljvältarexecutor  och genast small det igen, denna gång tre snabba KLIRR! i följd. Oj så pinsamt, verkade den hugade vinspekulanten tycka, och hastade genast iväg mot andra sidan av butiken för att förhoppningsvis få åtnjuta en stunds anonymitet. Efter vad som kändes som två livstider senare hade jag äntligen blivit färdig med mitt inköp; 8 flaskor Staropramen till Litenarg och Kräkan samt 6 buteljer Heineken och en kvarting vodka till mig. So far, so good.

Iväg det sedan bär mot förfest någonstans runt Gullmarsplan, hemma hos syntaren David. Jag vill dra mig till minnes att det var en trevlig filur. Han hade hur som helst en projektor som han aftonen till ära använde till att visa Manson-videos. Nu börjar det bli riktigt dimmigt, jag är inte säker på hur länge vi är där, eller hur vi tar oss därifrån till Hovet där MM ska uppträda. Det råder visst tvivel bland mina dryckeskamrater huruvida jag är i form att ta mig in. Det visar sig, såklart, vara falsk oro, jag vet minsann att föra mig som en riktig herre när det gäller. Efter en stunds vistelse inne på Hovet, medan något förband eller motsvarande spelar och sjunger käcka visor, bestämmer jag mig dock för att det minsann finns bättre saker att göra i Stockholm en lördag kväll. Sagt och gjort, jag vänder på klacken och tjavar ut i Stockholmsmörkret. Skavsår, ångest och en bortslösad biljett senare är det söndag morgon. I have done it again.

Näst på tur står KoRn i februari. Hurra hurra.

Dagens låt: Black Label Society - Concrete Jungle

Pin och fin

Jag ska inte vara offentlig med hur mycket jag har hällt i mig i afton, kan dock avslöja att jag sparar romflaskan, planenligt, till lördagen. Så skötsam så en nunna skulle titta snett på mig. Ser fram emot att kliva upp vid 9-draget imorgon och åka bil till Stockholm (via Vallentuna för att nån ska plocka upp en t-shirt...), smart som jag är har jag en plan för den färden. Hur som haver så har jag varit ytterst skötsam i afton och torde vara väldigt foglig imorgon.

So what's up? Detta, som tidigare omnämnt.

image10

Mer mer mer...

Jag har sån attack-damp idag så jag lämnar allting oklart. För mycket kaffe kan vara en anledning. Hur som haver, United kryssade borta mot Roma igår med en högst B-betonad uppställning, väldigt bra resultat! Nu är det en lång väntan till februari då nästa omgång av Champions League kör igång. Lottning inför nästa omgång sker 21 december, spännande!

Imorse innan jobbet var jag på gymmet, känner mig duktigt stark nu! Har även hunnit ändra mig en gång till, kan bli Luciaöl (Heineken, har för övrigt en stark längtan att återvända till det museumet) och grillad kyckling istället!



image8

Torsdag = fredag

Idag är det torsdag. En fin torsdag dessutom, Lucia (lussebullar, pepparkakor, glögg) och ännu en gnistrande sagovacker vinterdag. För mig är det även fredag då jag har ledigt imorgon. Det känns rätt okej, så snart arbetsdagen är avklarad ska jag hem och dricka Luciarom (Captain Morgan - din vän för alla hög- och lågtider) och spela World of Warcraft. Hade först tänkt mig att sätta i mig ölen ikväll men har bestämt mig för att spara dem till bilresan ned till Then Konglia Hufvudstaden imorgon. Javisst, en helg i Stockholm står på schemat, imorgon blir det allmänt fylleslag med tillhörande osedligt beteende och på lördagen skall jag bevittna Marilyn Mansons spelning på Hovet. Jag är ingen hängiven die-hard fan, men vill gärna se hans show.

En timme kvar till lunch, nu ska jag gå till skrivaren, dela ut lite papper och se generellt upptagen ut så ingen ifrågasätter mitt brinnande engagemang här på arbetsplatsen.

Dagens låt: Marilyn Manson - The Fight Song



image7

Harmoni

Vilken sällsynt bra och trevlig dag det här har varit hittills. Sovmorgon, klev upp vid niotiden imorse. Lugn och fin promenad ner till jobbet utan en massa morgontrassel. Härligt krispig vinterdag med gnistrande snö på träd och hustak under solsken och klarblå himmel. Behaglig förmiddag på jobbet och god indisk lunch med tre roliga kollegor/polare. Därefter ett besök på allas vår favoritbutik och inköp av:

10 Heineken
1 flaska Hidden Rock
1 flaska Absolut Vodka
1 flaska Captain Morgan Black Label

Vinet för kvällen. Ölen för fredagen. Vodkan till välgörenhet. Romen till lördag. Så är i alla fall planen, vi får väl se hur det artar sig.

Ska även tilläggas att bara för att jag började skriva om dagen i positiva ordalag så åkte jag genast på tre mer eller mindre besvärliga ärenden på jobbet. Murphy's laws är skoningslösa. If nothing can go wrong, something will.

Dagens låt: Arch Enemy - Aces High (Iron Maiden-cover, snuskigt bra)


image6

Vintermorgnar

Jag är rent generellt sett otroligt svag på morgnarna, förvirrad, viljesvag och oduglig. På vintern blir det värre. Ju fler moment jag har att ta hand om innan jag går till jobbet desto större är risken för härdsmälta. I vanliga fall så  borstar jag bara tänderna och klär på mig (normalt i den ordningen, avvikelser och förväxlingar förekommer) innan jag går. Imorse hade jag dock alldeles för mycket att stå i så jag klev upp utan att snooza, 7:00 sharp! Förutom standardmomenten tillkom packning av träningsväska samt intag av frukost, upplagt för katastrof.

Mycket riktigt, nyvaken, förvirrad och småsur rumlade jag runt i mörkret och försökte få ordning på allting samtidigt så föga överraskande blev det inte ordning på någonting. När jag väl kom till hyfsad sans och inspekterade vad jag pysslat med under min morgonförvirring upptäcker jag att innebandyklubban ligger i badkaret, jag har packat ner fjärrkontrollen till förstärkaren i väskan tillsammans med tandkrämstuben och ett paket salami. Fantastiskt. För en gångs skull var jag glad att jag var uppe i hyfsad tid så det fanns tillräckligt med tid för skadebegränsning.

Fortfarande något stressad och förvirrad tror jag att jag får saker och ting tillbaka till sina mer naturliga uppställningsplatser. Så här på efterhand misstänker jag dock att tandkrämen gjort salamin sällskap i garderoben... På med ytterkläderna och snabba steg nerför trapporna. Strax innan porten drar jag mig till minnes att jag i vanlig ordning glömt låsa dörren, men idag ska det minsann bli skillnad på det! Upp för trapporna igen bara för att upptäcka att jag inte bara glömt låsa dörren, jag har glömt stänga den. Med nycklarna i låset. En fin morgon. Träningsväskan är i alla fall med på jobbet och korrekt packad!

Dagens låt: Godsmack - The Enemy
Gårdagen var så kass så den får ingen egen låt!

En vurpa av klassiskt snitt

Slapstick. Bondhumor. Dråpligheter. Jag har ännu inte lyckats kategorisera mitt osannolikt anti-akrobatiska möte med blåis nu på lunchen. Det hela utspelade sig strax innan man kommer till tunneln under Skolhusallén när man går längs med norra sidan av Selångersån. Min lunchpromenad har sträckningen längs med ån, runt Sporthallen och sen tillbaka till jobbet inne i stan. Tar i runda slängar 30 minuter att gå i normalt tempo. Till saken hör att när jag är  ute och solopromenerar med musik i öronen så vandrar såväl tankar som ögon runt utan nämnvärd central styrning.

Nåväl, strax innan jag ska in i tunneln kommer sandartraktorn dånande mot mig. Utan närmare eftertanke sidsteppar jag åt höger för att inte vara i vägen. Det visar sig snart vara ett misstag. Snön ligger vit och tät och ser ut att erbjuda någorlunda fotfäste, så var dock icke fallet. Ett tu tre så befinner sig mina fötter i jämnhöjd med mina ögon och min mage strax under struphuvudet, en hastig utandning senare ligger jag på rygg i snön. Hade spontan kraschdansning varit en olympisk gren så hade jag lätt kvalat in med den där manövern. Jag orkar inte ens försöka sprätta upp utan ligger kvar och frustar samtidigt som jag försöker känna efter huruvida jag skadat nåt eller ej. Allt känns okej så jag sätter mig upp och ser mig omkring. Traktorföraren ser lätt road ut och ler bakom ratten. Jag masar mig upp till stående position, borstar av mig snön, ger tummen upp ackompanjerat av ett leende till honom och traskar vidare. Livet är bra igen.

Crash site below:



image5

Fredag!

Jag och Litenarg hade tankarna på en fredagsfylla ganska tidigt i veckan och då inga yttre omständigheter kom ivägen satt vi planen i verket vid, för min del, 17-tiden. Litenarg var så snäll så hon hämtade mig på jobbet och hade med sig 10 burkar Heineken så jag inte skulle ha tråkigt medan hon var på socialt familjeuppdrag någon annan stans. När hon cirka tre timmar senare var klar och svängde förbi mig för gemensam transport hem till hennes gryt var mina öl nästan slut, så vi gjorde ett pit-stop på Statoil, folköl är fina grejer det! Inhandlandet förlöpte utan incidenter.

Väl framme hos Litenarg på Skurkmon skulle hon minsann dricka ikapp min fylla. Staropramen på Staropramen försvann ner i vad som måste ha varit en mycket torr strupe. Har inte ordentlig koll på hur länge vi var där innan hennes bror var snäll nog att komma förbi och ge oss skjuts ner till stan. In på O'Leary's var vi i alla fall först och därefter är väl det mesta ganska suddigt... Det finns bildbevis på att vi var på Bishop's och jag kommer definitivt ihåg att vi var på Oscars en ganska kort sväng innan vi gjorde ett besök på Larssons Corner för en gräddstuvad pytt, alltid en välkommen avrundning. Tja, det är väl det som är värt att nämnas i offentliga sammanhang. Nu har jag tvättat och varit social framför de 15 första Scrubs-avsnitten från den första säsongen tillsammans med Jontax Error. Sovadags.

Dagens låt: Dark Tranquility - Skywards

Fredaglördagsöndag

Det är så trevligt med helger, särskilt när de utvecklar sig såsom denna gjorde. Föga överraskande bjöd fredagen på en riktig kalasfylla, lördagen på fotbollstittande (United vann igen, programenligt) samt datorspelande och söndagen har hittills spenderats framför TV:n, några slumpvist valda Scrubs-avsnitt samt nya Resident Evil-filmen. Nu är det dock dags för den lite tråkigare sysselsättningen; tvättstuga. När det är klart och jag dessutom fått i mig lite middag så ska jag nog blogg lite om fredagen.

Stadspromenad och popcorn

Igår var jag på bio. Jag är tvungen att gå genom hela(!) stan för att ta mig dit. På min vandring uppför den icke så trädkantade Esplanaden stötte jag på två gamla bekantskaper.

Först på norra sidan Köpmangatan möter jag Ninja. Senaste gången jag umgicks med honom var i somras på dåvarande Copper & Co., nuvarande Storgatans Bar & kök. Det var en ganska blöt eftermiddag på uteserveringen och  vi hamnade därefter i det rum som är deras motsvarighet till VIP-rum. "I såna här rum ska man dricka champagne", skojade vi. Ninja tog det bokstavligt och släntrade över till baren och beställde en pava. Väldigt galant. Han är lite speciell att umgås med, den pojken, så när champagnen var slut och bara Ninja, Laser och jag var kvar dog stämningen av lite. Efter att Laser kom tillbaka från ett toabesök och upptäckte att Ninja var ute på det uppdrag han just avslutat frågade han först mig för att vara säker; "Är Ninja på toa?". "Ja", svarar jag, varpå Laser raskt hugger mig i armen och säger; "Då drar vi på Skepparn nu!". Sagt och gjort, vi lämnade Ninja och den tomma champagneflaskan till deras förhoppningsvis olika öden och smög iväg. När jag så mötte Ninja igår på norra sidan Köpmangatan såg jag mig om efter bilar från båda hållen, tittade inte framåt ens en makrosekund och passerade honom utan ett ord. Smidigt.

Väl över på södra sidan Köpmangatan dyker nästa bekantskap upp. Steinlager. Steinlager är en flicka. Hon var tidigare gift med en av mina vänner, det är snart ett år sedan de skilde sig. Jag har alltid haft lite svårt för henne, inte så att jag tycker illa om henne eller har något emot henne, men vi går helt enkelt inte ihop så bra. I mina ögon är hon en sådan där typiskt märkvärdig akademiker som alltid ska svänga sig med märkvärdig kunskap och vara allmänt bättre än andra människor. Det är kanske onödigt att påpeka att vi inte har pratat sedan skilsmässan och jag hade definitivt inte lust att stanna och växla ord med henne när jag på väg till en gratis bioföreställnig. Vad göra? Snabbt som attan fram med mobilen och luftknappa lite. Faran över. Proceed as planned.

Väl framme vid biokomplexet väntar jag cirka en minut och 46 sekunder innan Benny BB dyker upp och vi går inte och ställer oss i en av de köer som leder till popcorn, baconchips och annan lycka. En snabb titt på våra gratisbiljetter avslöjar att det är onumrerade platser. Alltså free-for-all på fåtöljerna. Intressant, det ligger alltså i vårt intresse att vi valt rätt kö av de två som ringlade sig upp för trappan. En liten stund senare, när kön till vänster om oss tuffar på i stadigt mak medan vi står stilla, visar det sig att vi valde helt fel. När det väl blir dags att proviantera inför sittningen bestämmer jag mig för att slå till på en stor hink popcorn och en mellanstor sprite. Jag hann nämligen inte skämma bort mig med en middag så varför inte låta biofödan fungera som ett substitut för riktig (nåja) mat? När vi kommer in i salongen stiger medelåldern med cirka 150% och det ser först ut som vi antingen måste sitta allra längst fram eller inte tillsammans. Misären verkar ha blommat ut helt. Dock finns det en ljusning på tredje raden nerifrån, två platser längst ut mot korridoren får duga. Filmen i sig kan vi lämna därhän, egentligen bara två saker jag behöver nämna; den är inte bra och den kommer att få (minst) en uppföljare. Medan vi sitter av tiden där inne plöjer jag igenom min popcornhink. Ett tag känns det som att det är bottenlös hink, men inte nog med det, mina läppar börjar protestera mot det överdrivna saltbombardemang de utsätts för. Jag ger upp, ställer ner hinken på golvet och längtar efter en öl. Jag har ont i magen idag.

Dagens låt: Pro Pain - Take It Personal

Gratis bio

Tänk att det blev lite underhållning idag också. B har fått tag på biljetter till en förhandsvisning av Guldkompassen och jag får följa med. Den är från 11 års ålder. Det känns lämpligt. Undra om man hinner klämma i sig några öl också, det vore extra lämpligt. Återkommer med en recension eller motsvarande. Apropå filmrecensioner, världens kortaste lyder "No." och gällde en film som heter Isn't it romantic?. Så, nu vet du nåt du antagligen inte visste för en liten stund sedan. It's on the house.

Dagens låt: Rammstein - Laichzeit

Name the puppy

Tydligen är far min inte helt nöjd med den tingade taxvalpens namn, Vide Missnebäck, och har därför frågat mig om råd. Jag är då inte okreativare än att jag frågar andra om råd! Miss Grenade har, som den överentusiastiska lilla idéspruta hon är, redan inkommit med en lista namn. Den tackar vi för, men då det lilla livet inte levereras förrän veckan innan jul (hur jävla överlämpligt är inte det?) så finns det gott om tid att komma på något käckare. Inte för att (alla) Miss Grenade's förslag var dåliga, men ju fler förslag desto bättre!

Hittade annonsbilden på Blocket som väckte farsgubbens intresse, vet inte vem av dem som är Vide men det spelar ju inte direkt någon avgörande roll.

Dagens låt: Girlschool - Knife


image3

Tandsten och flaskgran

Sture är i grund och botten en behaglig och sympatisk människa. Varför han valde en karriär som muntorterare är för mig helt oförståeligt. Jag hade tydligen en rejäl ansamling tandsten mellan två tänder. På något vis lyckades Sture få det till att det minsann var mina föräldrars fel. Fantastiskt, jag älskar när det inte är mitt fel. Det gick överlag bra. Jag överlevde och hade inga hål heller (i vanlig ordning, Sture tycker jag är en väldigt tråkig patient/kund). Nu är det förhoppningsvis ett helt år kvar tills jag måste konfrontera någon av mina rädslor igen.

Jag vet nu hur årets julgran ska se ut. Fick den på mail av en kollega. Beskåda. Beundra. Bedåra.


image2

Skräck

Jag hyser tre primära rädslor:

  • Krokodiler
  • Vulkaner
  • Tandläkare

Idag ska jag se en av dem i vitögat. Han heter Sture. Jag har ont i magen.

There is nothing to fear but fear itself.


Vardagstjuven

Något uttråkad denna helt normalgrå tisdag bestämde jag mig för att lägga lite tid på matlagning. Chili con carne är minsann inte dåligt, så efter en snabb översyn på vad som finns tillgängligt i hemmet tjavar jag iväg till min lokala lilla ICA-butik. Det är en sån där typisk kvartersbutik med en massa äldre damer, och till viss del herrar, som sitt huvudsakliga klientel. Tempot inne i butiken kan knappast beskrivas som mördande hetsigt, allt tar sin tid och det är jag van vid nu. Jag är även van att det ibland tar stopp mitt i de trånga gångarna mellan varuhyllorna då damerna tar paus för en stunds kacklande. Det är dock aningen frustrerande.

Allt är inte ack och ve där inne. De kära gamla liven har inte direkt full koll på läget, så det är inte sällan det händer att inte allt åker ner i den medhavda tygkassen när de står och packar ner sin varor i slutet av rullbandet. Ibland blir något liggande, retfullt gömt bakom kanten som förhindrar rullbandet att förpassa dagligvarurna ner på golvet. Allt som oftast är det obetydliga ting, så som gurkor, messmörspaket och kaviartuber. Är det inte den psykotiskt vaksamma kassörskan som tjänstgör så packar jag lätt och ledigt på mig vad som glöms. Och idag blev det jackpot! En burk Norrlandsguld! Hjärtat hoppade glädjeskuttshage, ty det var inte hawkeye som satt i kassan idag. Jag packar ner mina varor allt långsammare och hoppas att inte damen som så hjärtlöst lämnade en Norrlands efter sig skulle inse sitt misstag och stappla tillbaka in i butiken. Det gjorde hon inte. Och när jag var klar med mina varor vänder sig tjänstgörande kassörska bortåt och resten av kön följer hennes blick. Hallelujah! Snabb som en mungo på Red Bull skickar jag ner burken och exiterar etablissemanget. En seger för vardagsanarkin!

Nu ska jag äta chili con carne och dricka Norrlands on the house.

Dagens låt: Pantera - Cemetery Gates

Sus och dus?

Jag vill åka pulka. Det såg så bra ut för någon vecka sen, fin snö, lagom temperatur. Nu ser det bedrövligt ut. Is, vatten och blytung packad snö. Så pulkovänligt det kan bli, sicken misär. Att det finns så coola åkdon att välja bland nu för tiden gör ju att man blir än mer sugen på att bylsa på sig vinterutrustningen och dra iväg till lämplig nedförsbacke med rom, varm choklad och marshmallows. Men icke då. Jag har ett utomhusnöje för sommaren och ett för vintern. Nu verkar det onekligen som att jag får ge mig till tåls med vinternöjet. Tålamod är liksom ingenting som kommer naturligt för mig, jag vill åka pulka. Satan.


En bra måndag

Tänk att det trots alla bistra prognoser trots allt visade sig bli en rätt okej måndag. Tjavade efter jobbet förbi en god vän som även han jobbar inne i stan och bor uppöver Haga. Med träningsväska över ena axeln och en dammsugare insvept i svart sopsäck över den andra chippade jag med ostadiga steg över den något hala Storgatan in i butiken där han jobbar. Redan där, efter en promenad på cirka 2 minuter och 15 sekunder, kan jag med lätthet konstatera att han och jag ska dela på en taxi norröver. Han överväger detta i något som närmast kan beskrivas som negativ tid och vips så sitter vi båda i en taxi framförd av en något korpulent mustaschprydd herre som antagligen marinerats i after shave under en betydlig del av sitt liv.

På väg hemåt kommer vi snabbt överrens om att kvällen med största fördel fördrivs i sällskap; han, jag, 10 öl och en påse lättsaltade low fat-chips (man tänker ju på vad man stoppar i sig) framför United-Fulham. Sagt och gjort, jag susar ur taxin, hem, fort som fan, dammsuger lyan med min nya renhållningspjäs, och därefter är det öl, chips och fotboll nere på Kungsvägen. United vann, min lya är nystädad och jag har sopat i mig öl.

Det var en bra måndag!

595 väl spenderade kronor

Dammsugare inhandlad och klar. Ska bli spännande att bära eländet uppför den blöta rodelbana som lokalt går under benämningen "Busbacken". Sedan när jag väl lyckats släpa hem skiten så är det ju bara att sätta ihop den och gå lös på de dammvalar som fritt simmar runt och äter upp de små dammråttor som flockats i drivor i alla hörn. Det är verkligen måndag idag. United - Fulham på Canal+ ikväll. Vinner inte United så ska jag måndagsstrejka resten av året.

Lucköppning

Det finns olika sorters lucköppning. Den sort vi närmast förknippar med december är av behagligt slag; 24 luckor och i bästa fall en liten chokladbit bakom varje. Några sådana luckor har jag inte sett röken av hittills i år. Vad jag däremot fått upprätta förnyad bekantskap med är en annan sorts luckor. Minnesluckorna. Elaka små elaka jävlar. De gömmer sig någonstans långt bak i hjärnan och fnittrar belåtet när man försiktigt tummar på dem. Har öppnat några av dem och nu går de inte att stänga längre. Vissa mer oroväckande än andra, jag har inte för avsikt att visa vad som döljer sig bakom varje för dig, men en kan jag allt bjuda på.

Tydligen så blev jag i fredags väldigt svag för en kvast, med "svag" menar jag "blixtkär". Ringde glatt en vän och berättade att jag blivit kär i en kvast och var väldigt lycklig, ty ett taggigt förhållande var minsann precis vad jag behövde i mitt liv just nu. Något udda drag kan tyckas, men jag om någon är inte ett dugg överraskad. Min hjärna är en väldigt oberäknelig maskin som hejdlöst kastar sig mellan hyfsat fina produktioner till något som närmast kan liknas vid slagg. Det var mycket slagg i fredags.

Och varför var Skepparn stängd egentligen? Har du svar på den frågan? Jag har det inte. Blev något besviken över detta då jag tydligen var alldeles för klappkanon för att komma in på såväl Oscars som O'Leary's. Då hamnar man på Copper's, förlåt, Storgatans Bar & kök, hinkandes olika sorters ice tea tills etablissemanget stänger. Slagg, som sagt var.

Vad ska få den här dagen på rätt köl? Inte blir det ett dammsugarinköp i alla fall, men jag är rädd att det inte blir roligare än så idag.


Dagens låt: Rammstein - Asche zu Asche


Dammsugare, pyttipanna och taxvalpar

Helt olik de senaste 392 söndagarna vaknade jag imorse helt opåverkad av alkohol. Inte bakis och inte heller fortfarande pin. Det var en obekant känsla så jag spenderade en stund att utforska huruvida det var en bra eller dålig känsla. Kom fram till att det var helt okej, kanske ska pröva att vara nykter nästa lördag också.

För cirka två veckor sedan gick min dammsugare sönder. I cirka två veckor tyckte jag det var bra eftersom då slipper jag ju dammsuga. Det visar sig nu dock att den "logiken" var något skev. Visst, jag slipper dammsuga. Jag slipper också kunna gå barfota eftersom det nu börjar bli något.... orent... hemma. Imorgon ska jag därför köpa en ny dammsugare. Det känns sådär. De pengar den kostar hade jag hellre lagt på något roligare, som till exempel sprit. Funderade en kort sekund på att önska mig en i julklapp och flytta hem till någon annan tills julhelgen är här, men riktigt så städskygg är jag tydligen inte. Synd, har alltid sett mig själv som extremt ohuslig.

Idag var jag med mor och far uppe i Jämtland, det är hundköp på gång. Blev hämtad strax efter klockan 11 och cirka 1.5 timme senare var vi hos säljaren. Bedrövligt väglag hela vägen upp förresten. Och dimmigt, dimmigt så in i helvete. Hur som haver, de hade tre taxvalpar till salu. De är så söta. Jag blev blixtkär i alla tre, men det funkar ju sådär lagom bra att uppfostra en hund när man jobbar heltid och bor själv. Pappa tingade i alla fall en av dom, Vide eller Vidar beroende på hur man ser på saken. Tror dock farsgubben har för avsikt att klura ut ett nytt namn till den lille rackar'n. Skall hämtas nån vecka innan jul, så jag ska vara med honom hela julhelgen. Roligt roligt. Synd för övriga i familjen att min julklappsbudget det här året kommer att gå till hundleksaker endast. Tog några kort på de små liven men bilderna blev sådär.

Nu är min pyttipanna klar. Findus oxpytt med rödbetor, två stekta ägg och naturligtvis en liten touch av bernaisesås.
Det här är en bra söndag.

Dagens låt: Otep - T.R.I.C.

En afton på Railway Saloon

Julfest, oh så trevligt det var. Kollegorna vet hur man ställer med kalas och underhållning. Jag kan inte påstå att jag vet exakt vad som hände, hur det hände eller när det hände. Men det var roligt, så mycket är jag säker på. En sak jag kommer ihåg är att jag blev örfilad. Det var dock inte örfil som hade sitt ursprung i oanständigt beteende mot det fagra könet, inte heller var det en quinna som delade ut den. Det var en grabb, och det är än så länge oklart varför jag blev örfilad. Har efter samtal med sagda grabb ännu inte fått klarhet i detta, så jag antar att det får vara ett av livets små olösta mysterium tills vidare.

Annars var det som sagt en väldigt angenäm kväll. En hel del gratis sprit, jag blev väldigt påverkad. Vissa skulle kalla det "rikspin". Vakterna på O'Leary's ansåg definitivt att jag var för full, där blev det kalla handen både en och två gånger. Pinsamt. Nu vill jag bara glömma vad som hände och inte hände igår och sätta mig i soffan med en rykande varm Eldorado från Haga Kvarterskrog. Ikväll ska jag vara nykter som aldrig förr.

Dagens låt: KSMB - Jag vill dö

RSS 2.0