rom|och|cola

Hade tänkt skriva om hur katastrofal min onsdag var men istället fastnade jag med ögonen här.

Dagens låt: Biohazard - Human Animal

Fredagar i allmänhet är väldigt lugna här på jobbet. Denna fredag i synnerhet. Det är så lugnt och jag har så lite att göra så när det väl dyker upp någonting så blir det skitjobbigt. Usch, hellre mycket att göra hela tiden eller inget att göra öfver hufvud taget tack. Oh kära i-landsproblem.

Ikväll ska jag äta gratismiddag igen, det är roligt det! Ska vara hos Kempe med sambo vid 19-20 tiden och eftersom jag slutar runt 17:00 så var min första idé att gå och sätta mig på Svenssons tiden fram tills middagsbjudningen. Sedan kom jag att upptäcka vilket vackert vääääder det är idag, så istället för att sitta inne och damma så ska jag mig lite tid för promenader. Nu vet ju de som känner mig väl att om det är något jag är emot så är det utomhus. Själva grunden i att vara utomhus finner jag väldigt primitiv. Ju mer avancerad människorasen blivit desto mer är man inomhus. Det finns egentligen bara två anledningar att vistas utomhus: sitta på en uteservering och dricka öl, eller att ta sig från punkt A till punkt B, där antingen A eller B är en uteservering där man dricker öl. Se bara på hur det byggs i stan, affärerna växer ihop med tunnlar över gatorna. Varför? Så att folk ska slippa vara utomhus.

Idag ska jag dock göra ett ovanligt gästspel under bar himmel med promenader kors och tvärs över stan. Så här kommer det (jag) att gå: Från stan till Skönsmon. Från Skönsmon till Sallyhill. Från Sallyhill hem till Haga. Ganska imponerande redan på förhand, jag har gott samvete och känner mig nöjd innan jag ens lämnat jobbet.

Ha en trevlig helg.

Dagens låt: Pro Pain - Switchblade Knife

Så det blev mycket riktigt en snabb Heineken på Svenssons direkt efter jobbet och sedan iväg på gratismiddag. Och vilken middag Kempes bättre hälft hade kokat ihop! Italiensk trerätters, nedskäljd med två flaskor GulBlå eller BlåGul eller vad nu den där fulölen heter. Filmen vi senare såg var också bra, jag rekommenderar den. Gillar du den inte har du fel, baserat på den enkla logiken att jag inte har fel när det gäller filmer.

Så nu ska jag sjunka ner i soffan, lapa i mig ett par kalla öl och kika på några Supernatural-avsnitt. Det ser ut att bli en lugn och fin helg, imorgon ska jag nog passa på att gymma lite, leka med Roffe och kanske städa undan lite hemmavid. Jag känner mig så duktig så jag tror jag mår illa.

Måndagen började med att telefonen ringde klockan 7:00. I vanliga fall struntar jag i den vid så okristliga klockslag, men i måndags var det annorlunda. Pappa Kempe ringde och förvissade sig om att jag var uppe och på väg mot stan. Jag intygade sömndrucket att så var fallet. Han skrattade oövertygat och lade på, trygg i förvissningen om att jag åtminstone inte sov längre. 7:45 var jag nere på stan, bussens avgångstid var 8:00. Jag, Kempe och Laser klev på och banade vår väg mot bussens bakre regioner, då bussen var av sådan natur att den inte välkomnade gemenskaper större än två personer såvida man inte parkerade sig allra längst bak. I sätet längst bak låg dock en tjock madame och trynade. Laser lutade sig fram och sade några väl valda ord varpå madamen grymtade och satte sig upp. Några sekunder senare hade vi ockuperat långsätet medan madamen snubblade sig framåt i bussen. Mot Stockholm!

När bussvärdinnan, en skånska med noll koll på läget, gick runt och sålde fika ett par timmar senare fick jag bittert ångra att jag inte åt frukost hemma innan vi åkte. Kaffe + macka = 60 kronor. Rån. Vi började i samma veva koordinera kvällens sammankomst; skulle möta upp med John-John, infödd Stockholmare, samt Kerry, inavlad Skövde-bo och bland de mer oorganiserade människor jag någonsin känt. När Kempe pratade med John-John sa han på skämt att Kerry skulle bo hos honom (de har aldrig mötts, John-John bor hemma hos sina föräldrar) och John-John accepterade utan protester. Vi blev tämligen överraskade men fnittrade ändock förnöjt. Någon stund senare ringde Kerry till Laser och undrade om han kunde bo med oss på hotellet. Nehejdu, den gubben går inte, sa Laser. Kerry ringer då till vårt hotell men inser att det blir för dyrt. Då skickar vi över John-Johns nummer till honom och en stund senare har vårt skämt lett till att Kerry får en gratis inkvartering i huvudstaden. Succé.

Bussen landar i storstan strax för klockan 13:00 och vi skyndar iväg till hotellet för incheckning och öldrickning. Med i packningen finns nämligen cirka 20 stycken halvlitersburkar med öl av varierande kvalitet. Vi sänker i rask takt några öl var och marscherar därefter till Burger King där vi ska möta upp med John-John. Han dyker upp planenligt och efter skräpmatsorgien är över bestämmer vi oss för att vi måste fylla på vårt alkoholförråd. På väg tillbaka till hotellet plockar vi därför upp en karta Heineken och en flaska Captain Morgan, det är ju många timmar kvar tills konserten ska börja och ingen vill riskera nykterhet eller dipp i fyllekurvan innan dess. John-John har även med sig en söt liten partybag med en hel del whisky och chilinötter i.

Efter en stunds ölande och yrande på hotellrummet dyker även Kerry upp och ölandet och yrandet gör en tempoväxling. Det tar inte särskilt lång tid innan John-John, efter att ha genomfört några riktigt övertygande combat rolls och ninja moves under och över sängarna, dundrar ut i korridoren, på jakt efter något som ingen vet vad det kan vara. Han dyker upp i dörröppningen en stund senare med en plastblomma mellan tänderna och en engelsk-japansk ordbok i händerna. Vi ber honom vänligt men bestämt att genast ställa tillbaka grejerna där han hittat dem och han återvänder ut i korridoren. En stund senare hörs en duns och när han kommer tillbaka in i rummet visar det sig att vår combat rullande ninja har snubblat i korridoren och därmed mer eller mindre befriat delar av sina underarmar från hud. Snyggt.

När klockan börjar bli afton styr vi kosan söderut, mot Globenområdet och Hovet, där KoRn ska spela. Det går bra ända tills vi kommer till Centralen, en tiominuters promenad från hotellet. Där ska den infödda Stockholmaren briljera med sina t-banekunskaper, vilket resulterar i att han får springa sista biten till Globen eftersom han klivit på fel grön linje söderut. Efter att vi tagit en sista stödöl i området är det så dags att checka in på Hovet och avnjuta KoRn (vi sket fullständigt i förbanden).

Vi såg KoRn på Hultsfred i somras. Det var första gången jag såg dem. Laser, Kerry och Kempe har sett dem cirka 5-6 miljoner gånger vardera. De var riktigt bra i somras. De var inte så bra i måndags. Fortfarande okej, men när man sett dem så tight och intensiva som de var i somras var detta ett par steg i fel riktning. Detta hindrade dock inte oss från att kliva in i första bästa mosh pit som öppnade sig. Vi gjorde nog ett gott jobb där inne, för efter några låtar var det bara jag och Kempe som stod där. Dessutom har jag fortfarande lite ont i sidorna runt revbenen och lite bak på ryggen. Kempe hann även med att mordhota någon stackare där inne. Det är kanske att gå lite väl långt, men fungerar ändock.

Efter att konserten är slut ramlar vi in på Snaps för en avslutningsöl och allmän nedvarvning, därefter en burgare på MacDonald's och en svarttaxi hem till hotellet som sig bör och den kvällen var slut. Bussresan hem dagen efter var så bedrövlig så jag vill inte ens tänka på den, än mindre skriva om den. Ska fylla på här med några bilder senare idag.

Dagens låt: KoRn - Freak On A Leash

Jag fyller år i dag. Dirtyone years old. Blir alltså lite upptaget idag så min recension av KoRn-konserten samt beskrivning av händelseförloppet i Stockholm överlag får vänta lite.

En sådan här tårta har jag alltid velat få/göra/äta/köpa.