rom|och|cola

Varje lunch försöker jag ta en promenad på cirka 30 minuter. Sträckan är längs med Selångersån och runt Sporthallen. Jag har nämnt vändan tidigare. I dag hamnade jag bakom en äldre dam (70+) när jag var ute. En typisk äldre dam med rock, blått hår och handväska. Jag gick och lyssnade på musik, funderade på ditten och datten och lät tankarna susa omkring helt fritt om vart annat. Min tid för eftertanke är dessa promenader. Damen gick ungefär tre lyktstolpar framför mig i ett för hennes ålder respektabelt tempo, även om jag stod på rätt bra så närmade jag mig henne ganska sakta. Plötsligt faller något ur hennes handväska och blir liggande på backen. Hon märker inget utan vaggar vidare på sin väg mot något för mig totalt ointressant. Jag fortsätter min promenad i samma tempo som tidigare och efter en stund inser jag att jag spatserat förbi vad det nu var som föll ur hennes väska. Hoppsan.

Jag kommer lyckligtvis ikapp damen innan hon hinner avvika från min rutt och jag informerar då henne om situationen med vad det nu var som föll ur hennes väska. Det skulle jag antagligen inte ha gjort. Hon blänger på mig med hel livstids ilska i ögonen och väser "Kunde du inte plockat upp den och givit mig den då?". Tjaaa jo jaaa rent praktiskt så var ju det fullt möjligt, men vafan ska jag säga? Jag gick ju där försjunken i tankar som nu är bortglömda och lyssnade på metal. Så jag säger naturligtvis ingenting utan stoppar tillbaka earplugsen i öronen och stegar iväg. Visst, jag förstår att hon blev besviken över att jag inte hade med mig hennes vad det nu var, men istället för att lacka ur på mig och bli arg kunde hon väl typ ha sagt "tack", om än med en suck. Jävla gammfolk.

Idag jobbar jag till 18:00. Uscha.

Dagens låt: The Offspring - Something To Believe In

Det blev en relativt vilosam helg, som förutspått. Fredagens alkhol- och matintag med kollegorna tog slut för mig när de andra styrde kosan mot utelivet, jag valde moget nog att istället vandra hemöver. Blev tillräckligt full ändå, det serverades väldigt generöst med Gimlets genom hela kvällen.

Var pigg på lördagen, tog mig bort och hälsade på Roffe på lördagen innan jag ansvars- och omsorgsfullt började brottas med tvätten. Fan vad det är tråkigt. Lade mig i soffan och kollae på Pans Labyrint. Bra film, se den. Knoppade in vid halv två-tiden med väcktes av telefonen vid halv fyra-draget. Fyllesamtal. Spännande. Det var tydligen efterfest i Bosvedjan och jag var bjuden. Kände av någon outgrundlig anledning inte för att kliva upp just då, dra på mig kläderna, hoppa in i bilen och köra till Bosvedjan för att delta i efterfestsaktiviteter. Satt mobilen på ljudlös och somnade om. När jag vaknade hade jag tre missade samtal och fem sms. Pinsamt.

Söndagen började med panik. Vaknade med ett ryck och insikten att jag glömt tvätten nere i tvättstugan. Sömndrucken och förvirrad lyckades jag dock få upp allting i ett enda svep. Åkte senare iväg till Skönsmon för att morsa på Roffe igen. Jävla rolig hund. De har rätt mycket energi, skulle behöva en del av den.

Kanske den lugnaste och mest stillsamma helg jag haft på länge, hejja mig. Rätt trött ändå av okänd anledning, känner inte direkt att jag är underhållande eller ens uthärdlig i det jag skriver för närvarande.

Så mycket att göra på jobbet så jag tror jag självantänder av överansträngning snart. Detta faktum till trots så känns det som att veckan har gått väldigt långsamt. Kan bero på de sömnproblem jag haft sedan den finska invasionen. Har fortfarande inte varit duktig nog att genomföra en total sanering av lyan, det ligger ett par trasiga stolar och fyra tomma ölkartor i köket. Lägg till en full svart sopsäck med tomma ölburkar och en diskho full med glas så kanske det uppstår en viss förståelse varför jag hållit mig borta från köket på sistone.

Kommande helg ska jag dock nå upprättelse. Det enda jag lovat bort mig till är en tillställning här på arbetsplatsen med mina kollegor. Mexikansk mat, öl och gimlet. De andra kommer antagligen vingla upp på Oscars allt vad kvällen lider, men jag ska minsann vara stark och styra kosan hemöver istället. Imorgon ska jag leka tvättstuga, diskmaskin och dammsugare samt hälsa på Roffe. Känner redan nu att jag kommer vara riktigt präktig hela lördagen.

Oh well, tillbaka till arbetet, här finns egentligen inte tid för bloggande med mera.

Dagens låt: ZZ Top - I'm Bad, I'm Nationwide

Så lördagen fick en ganska bisarr start, jag trodde mig ha tappat bort två finska medborgare. Eller ja, jag hade ju de facto tappat bort dem, men de var ändå inte borta. Hmm. Hur som haver, ett samtal med Kempe ordnade till allting och vid 12-draget satt jag med Sami och Kimi hos Kempe och drack återhämtningsöl. Ville och Matti var legendariskt trötta. De smög ut ur gästrummet och nafsade lite på den fantastiska frukostbuffé Kempes underbara sambo ordnat fram för att sedan retirera till gästrummet medan vi andra satt i soffan, försjunkna i nu okända tankar. Förstrött bläddrade Kempe bland de filmer som fanns tillgängliga och efter en kortare stunds funderingar bestämde vi oss för att se en rulle vid namn "Shoot 'em up". Lät som pang-pang och vi var intresserade av lättsmält underhållning. Mycket riktigt. Clive Owen spelade en Mr. Smith som tog ihjäl folk med skjutvapen och morötter medan han samtidigt levererade riktigt klyschiga one-liners. Vad Kempe dock missat var att filmen var uppdelad på två filer och han hade bara den första, frustrerade över detta faktum tog han och jag med oss finnarna och spatserade till Big Boy, sökande tröst och goda burgare. Allt förlöpte förhållandevis där, även om personalens engelskakunskaper var något fattiga. Ville försökte beställa ett lyxmål och en chiliburgare vid sidan om men det slutade med två hela mål. Han är dock inte den som klagar över för mycket mat så han ryckte bara på axlarna och grävde ner sig i godsakerna.

Med fulla magar bestämde vi oss för att börja göra oss redo för kvällens bravader. Kempe tog med sig Ville och Matti hem medan jag nu inte fick misslyckas att få med mig Sami och Kimi hem. Jag övertygade dem om att det var en skön promenad från Big Boy till Öfvre Haga. De köpte det. Hela vägen till den högre delen av Västergatan. Då började Kimi med darrande underläpp proklamera att hans styrka var på upphällningen och skulle uppskatta att bli buren sista biten. Jag förklarade att det här minsann var en sund promenad och att finsk sisu borde räcka hela vägen. Han kunde inte fortsätta gnälla efter det. Triumfen var ett faktum.

Så, när vi väl duschat och fått på oss nya kläder var det dags igen, det stod "FEST" på schemat. Innan vi tog taxin till Kempe hade vi även fått förstärkning av Jontax som inte ville missa ett sådant här tillfälle. Det ska även tilläggas att innan vi begav så såg vi andra halvan av "Shoot 'em up" hos mig. Här lämnas inga lösa trådar!

Tillbaka hos Kempe så vankades det mat. Tacos och så vidare, mycket mycket bra. Även Manne och hans sambo Petra gjorde oss sällskap den här kvällen. Det tog inte lång tid innan ölen började flöda igen. När maten var slut tog vi plats runt soffan, nästan andäktigt, medan Kempe och Manne hookade upp en Playstation 2 och en Playstation 3. Varför? Jo, större utbud av Guitar Hero-sånger. Jag är ingen fan. Inte ens nästan. Jag har faktiskt aldrig ens hållit i en sån där "gitarr" med annat syfte än att skicka den vidare till någon annan. Det hindrar mig dock inte att av varierande grad kritisera andras färdigheter. Eftersom de är mina vänner så tar de det hela dock inte på något större allvar, inte ens någon sorts allvar alls om man ska vara nogräknad.

Vi hade gott om öl, sett över hela helgen rörde det sig om cirka åtta kartor om jag inte blivit felinformerad. Lägg till de tre liter vodka som finnarnas horna samt fisu utgjorde samt det faktum att vi inte spenderade hela fredagskvällen hemmavid utan lät Sundsvall tragikomiska uteliv även dra sitt strå till stacken så förstår ni att vi inte behövde sitta törstiga hos Kempe. På lördagen drack vi upp allt som fanns kvar, plus lite till. Värden och värdinnan hade spenderat nyår i Rom och hade därifrån med sig en flaska med gott innehåll. Jag kommer dock inte ihåg vad det var för något. Efter en (ganska lång) stunds Guitar Heroande lyckades jag och värdinnan få med oss ett gäng finnar från TV-apparatens hypnotiska sken till ett annat bord. Där lärde vi dem att spela maja. Tärningsspel. Roligt!

När klockan började närma sig tre på natten såg de flesta ganska mosiga ut. Kanske var det fredagens bravader som spökade. Det lustiga är att Manne inte var med på fredagen, men han var den som kraschade först på lördagen. Närmare klockan ett ansåg han sig fått nog och fick skjuts hem. Som han själv uttryckte det: I dont think I've ever been so drunk before. Skyll på deras medhavda häxbrygder är mitt tips.

Söndagen spenderade jag samt alla fyra finnkokkon hemma hos mig. Vi såg första samt andra säsongen av The Office (US) innan de hoppade in i bilen och rullade hemöver.

Bilder! (Undertecknad håller sig borta från kameran)

Hos mig. Kempe och finnar. 


Hos mig igen.


Kimi och Matti.


Matti.


Sami och Kimi.


Ville och jag tror det är Kimi i bakgrunden.

I fredags dök det planenligt upp fyra unga herrar från Finland. De anlände här med förväntningar på god pizza, mycket öl, en del sprit och mycket skratt. Vi överträffade deras förväntningar på alla punkter.

Jag och Kempe var deras värdar för helgen och då Kempe lever sitt liv med sambo så bestämde vi oss för att köra fredagen hemma hos mig, så vi började kvällen med ett intag av såväl pizza så som öl på Haga Kvarterskrog. Ett par Mariestad och en Panza senare styrde vi kosan till min lya, där de redan lämnat sina väskor och faktiskt smugit i sig ett par kalla redan innan middagen. Uppgörelsen vad gäller inkvartering var att Sami och Kimi skulle sova hos mig medan Matti och Ville (visst har de ganska typiskt finska namn?) skulle sova hos Kempe.

Efter en stunds ölande hemma hos mig plockade de fram verktyg för snabbrus; Horna samt Fisu. Fisu var vi bekanta med sedan vårt besök hos dem för cirka ett år sedan, men Horna var en ny erfarenhet. Kan bäst, och antagligen endast, beskrivas som vodka med viol-smak, om du känner till just den sortens tabletter. Båda sorterna serveras mycket väl kylda. Efter att ha knackat i oss några sådana vardera så ökade öldrickande i tempo. Senare på kvällen förärades vi även av besök från såväl Laser som Björn, the more the merrier! Minnena av vad som hände hemma hos är inte så tydliga, men efterinspektionen visade på två trasiga stolar och en matkniv fastlimmad(?) i diskbänken. Mirakulöst nog överlevde alla glas som användes. 

Jag är inte riktigt säker på tidpunkt här, men framåt natten så förflyttade vi oss ner till O'Learys. Jag kommer ihåg att jag var lite nervös huruvida våra finska vänner skulle komma in eller ej, med tanke på deras ljudnivå samt berusningsgrad. Det gick dock bra, vi kom in allihop (utom Björn, som klokt nog körde hem efter att han släppt av oss down town). Väl inne på O'learys fortsatte alkoholen att flöda, även om undertecknad då försökte trappa av. Då alla fyra finnarna är rökare så var de tvungna att förpassa sig utomhus till och från för att tillfredsställa sina nikotinbehov och detta ledde naturligtvis till att de inte var välkomna tillbaka in efter en rökpaus. De styrde då kosan tvärs över gatan och tog sig in på BK.

När det var dags att bege sig hemöver så hade vi därför trupperna uppdelade så jag gick ut från O'Learys och började ringa. Fick tag på Sami, här föjer "konversationen":

Jag: Where are you?
Sami: I'm in the street.
J: Ok, what street?
S: I'm in the street.
J: Close to O'Learys?
S: I'm in the street.
J: Can you see anything familiar?
S: I'm in the street.

Och så vidare. Jag gav upp efter ett tag och styrde kosan mot taxistationen. På väg dit stötte jag på en tjej jag flirtat lite med inne på O'Learys och vi gjorde sällskap en bit. "En bit" visade sig vara hela vägen hem till mig. Vid den här tiden hade jag naturligtvis helt glömt bort mina finska gäster. Lördagen började således med lite panikångest. Skickade ett sms till Kempe: "Vet du var mina finnar är?" och fick svaret "Inte en aning, har du kollat i ansiktet?". Jahapp, fantastiskt. Jag tappade bort två människor. Ringde Sami. Telefonen avslagen. Great. Visste inte riktigt vad jag skulle göra, men efter en stund ringde Kempe och förklarade att alla fyra finnarna var hos honom. Tack för det. Jag gillar den mentala tortyren jag led av där under cirka 10 minuter.

Det visade sig att såväl Sami som Kimi tagit sig till Kempe då de kom ihåg hans adress men inte min. Kimi hade helt klivit in i en taxi och sagt "Can I take this?" varpå han fått svaret "No but I can drive you somewhere if you wish". Skönt med mentalt närvarande chaffisar. Sami å andra sidan hade klivit in "a random car and asked them if they could drive me". Det kunde de, snälla som de var. De var två, båda i framsätet och Sami i baksätet. Då de satt och pratade svenska där framme blev Sami, som kan bli fylleparanoid, mer och mer övertygad om att de var två zigenare som skulle råna honom. När de väl var framme hos Kempe och han kom ut för att betala de vänliga människorna släppte det helt för Sami. Han var nu säker på att denne zigenare var deras medbrottsling och skulle sticka honom med en kniv. Han störtar ur baksätet och springer, springer, springer från detta uppenbara hot. Detta leder till att Kimi och Kempe får spendera drygt en timme att leta efter honom.

Kvällen kom alltså till ända med "slutet gott, allting gott" för alla inblandade parter. Imorgon kommer lördagen samt bilder.

Dagens låt: Otep - Ghostflowers

Sov tolv (12) timmar i natt, från 19:00-7:00.

Gäsp.

Talat osammanhängande. Lyssnat osammanhängande. Varit trött. Spontansomnat till och från. Plågat mig genom en hel arbetsdag (snart, 40 minuter kvar, I can do it). Gnällt. Tagit självömkan till nya nivåer. Saknat min soffa. Saknat min säng. Haft ont i huvudet. Haft ont i magen. Underpresterat. Surat. Idag har det varit mer måndag än någonsin tidigare.

Ska rapportera om den finska invasionen när det inte tar mig mer än 10 minuter att formulera en begriplig mening. Och när det finns bilder tillgängliga.

Dagens låt: Pro Pain - Foul Taste of Freedom

Om cirka en och en halv timme gör jag helg. Ungefär vid samma tidpunkt anländer fyra väldigt törstiga finnar med bil. Dessa ska då delas upp i två par, ett ska vallas hem till Johan där de blivit inkvarterade och det andra paret ska lotsas hem till gräddhyllan där jag inte förberett någonting. De kan få sova på golvet as far as I care, när vi hälsade på dem så hänvisade de oss till västvärldens sämsta vandrarhem. Hur det än blir med den saken så ska vi börja eftermiddagen med att sätta oss ner på kvarterskrogen, ta nån öl och äta lite gott. Sen ska vi hem till mig och börja jobba på de fyra plattorna öl jag köpte härom dagen. Jag har visserligen tjuvstartat lite grann på två av dem (med viss hjälp av Jontax) men det spelar nog ingen större roll. Dessutom är en av plattorna avsedd för mig endast! Jag delar INTE med mig av Heineken. Kanske kan bli en liten utgång efter att vi dränkt våra förtappade själar i malt, humle, jäst och vatten. Frågan är i så fall, vart tar man dessa unga herrar? Daltons kan vara ett alternativ. Kommer nog få anledning att återkomma med detta.

För övrigt har det varit en väldigt tråkig och långsam dag på jobbet. Försökte roa mig med lite härjningar mot kollegorna men responsen var blek. Suck suck, idag misslyckades jag. Jontax fyller år på söndag. Vad ger man till en 31-åring? En kram? Playstation 3? Eller kanske ta Den Gyllene Medelvägen och skänka honom en Alladin-ask. Choklad går alltid hem.

Vet inte när jag får tillfälle att skriva här igen, så du får ha en trevlig helg om jag inte skulle lyckas skapa mig lite skrivtid under de närmaste dagarna!

Dagens låt: Black Label Society - Concrete Jungle

En gång per år får jag två friplåtar till en Timrå-match, det är normalt även den enda gången per år jag går på hockey. Normalt tar jag med mig min vän Mannes flickvän Petra och ser TIK-Frölunda, då han inte är så sportintresserad och Petra är från Sveriges baksida. Detta år föll det sig dock som så att Manne bestämde sig för att vara duktig pojkvän och tog ut sina friplåtar för att ta med sig sin flickvän på TIK-Frölunda, så jag tog istället med mig Jontax, mannen som sett en hockeymatch de senaste sju-eller-så åren. Var en ganska så trevlig och lite spännande match. Några övriga betraktelser från E-ON arena; hamburgarna de säljer där är under all kritik. Jag använde Jontax som matkurir och när han kom tillbaka med min påstådda burgare frågade jag instinktivt "Var är resten?". Burgarna är så små de borde säljas i påsar om fem enheter. Måste vara härligt att vara TIK-fan. När något går fel är det alltid domarens fel. Alltid. Oavsett. Jag saknar lite passionen, senast jag var på en Timrå-match och brydde mig var när stolta AIK lirade i Elitserien. Det var dock som sagt helt okej underhållning ändå!

Efter matchen drog jag och Jontax hem till mig och hade en allmänt trevlig stund som innehöll såväl World of Warcraft som några öl. Kom i säng strax före 2 i natt. Idag är jag trött. Återkommer med mera senare på dagen.

Tänkte förresten igår att jag skulle försöka få ordning på saker och ting i köket. Gav dock upp detta projekt när det första jag dök på i skafferiet var ett paket Kellog's Frosties vars bäst-före datum gick ut i november 2006. Såg även att det fanns påsar med mjöl och strösocker där inne. Jag använder aldrig sådana produkter. Hur de kommit dit, hur länge de funnits där och vilket skick de nu är i har jag ingen aning om.

Idag är det ungefär premiär för mig. Första gången jag ska iväg och gymma i år (sjukdom och annan misär har stått i vägen fram tills nu) och det är första gången jag ska träna på ett annat ställe än Helex/Step-in på cirka fem år. Ska bli roligt, nya lokaler och så vidare. Lite närmare såväl hem som arbete dessutom. Alla vinner. Särskilt jag.

Åt för mycket lunch, det är farligt med buffé. Har vaggat fram sedan klockan 13:00 ungefär. 15 minuter kvar av den administrativa arbetsdagen.

Dagens låt: Motörhead - Bomber

Det gick sådär lagom bra med gårdagens planer.

Handla sprit - check, 4 plattor öl och några liter annat.
Handla mat - njaaajooaaa chips. Grillad kyckling.
Diska - ja, utvalda artiklar
Städa - inte ens nästan
Tvätta - samma där, hopplöst långt ifrån

Så, ännu en gång visar jag min bedrövlighet som hushållsligt missanpassad individ. Imorgon kommer finnarna, GPS-navigerande från Umeå slirar de in till vintervackra Sundsvall vid 16-17 tiden. Detta innebär att ikväll är min sista kväll att göra någon form av handpåläggning på mina 60 kvadrat. Det kommer inte att hända. Efter jobbet ska jag gymma en stund och senare ska jag på hockey.

Sabbade även en pall igår. Den lyckades fastna i någonting i min utstyrsel. Jag drog lite. Inget hände. Jag drog ännu mer. Fortfarande inget. Då blev jag lite irriterad och drog ordentligt. Då satt bara en liten del av pallen kvar och den var lättare att lirka bort.

Idag lärde jag mig en ny funktion här på jobbet, ett litet program/databas som heter ORMIS. Ormis skulle kunna vara en söt liten grön plyschboa eller nåt annat trevligt i den riktiga världen, men där jag jobbar betyder det Operational Risk Management Information System. Det var det mest antipedagogiska program jag någonsin varit tvungen att befatta mig med. Ärendet tog cirka 40 minuter att registrera och få ivägsänt till min chef (och jag är inte riktigt säker på att allt gick rätt till...). Det gällde en kompensation på cirka tusenlappen. Känns rätt bedrövligt och nu har jag därför bestämt mig att spendera en stund åt bloggskrivning och -läsning.

Apropå ingenting bor det många stavgångare i mina trakter. Jag avskyr dem något så fruktansvärt. Antingen så går de med en sån där självrättfärdigad hurtigkick i steget och svänger stavarna som den värsta betong-tarzan eller så släpar de stavarna efter sig i backen och går med böjd rygg och ser mest ut som de har med sig stavarna på grund av någon förvirrad pliktkänsla. Jag avskyr båda arterna lika mycket. Värst av alla är dock de som färdas i flock. Helst inte på trottoaren heller, för där kan ju inte alla gå i bredd och kackla med varandra om vad det nu är för oväsentligheter stavgångare kacklar om. De kacklar nog på i en förhållandevis aktningsvärd volym, ty ibland när jag använder mitt signalhorn för att skingra skocken så händer ingenting. Sådant bidrar endast till att ytterligare elda på mitt hat. Jag längtar till den dag då det införs skottpengar på stavgångare. Då ska jag genast införskaffa stridsvagn eller annat aggressivt fordon.

Jag måste göra en massa saker idag. Städa. Diska. Handla mat. Handla sprit. Tvätta. Jobbigt, jag som har tagit hem en massa olika serier jag vill titta på.

Dagens låt: Rammstein - Laichzeit

Trött, huvudvärk och ont i halsen. Gråväder, slask och is. Lite pengar på kontot, ingen öl i kylen och ingen rom i barskåpet. Det här ser ut att bli en sån där typiskt obra vecka. Helgen var dock trevlig. Höll löftet till mig själv och satt hemma och lirade hela fredag kväll och natt med några Heineken som enda sällskap. Lördagen spenderades på Hotell Södra Berget med släkten från Sveriges baksida (Västkusten för er som hyste någon tvivel). En mycket trevlig tillställning med en respektabel mängd öl, en smaskig middag och senare på natten ännu mer trevliga mängder öl och allmänt skitsnack på ett av rummen. Åtnjöt även den stora lyxen att bli välsignad med ett eget hotellrum. Av någon anledning sover jag som allra bäst när jag sover på hotell. Hävde även ur mig löfte om att göra ett besök där nere nu till sommaren. Ska nog försöka passa in det i samma veva som jag är i Göteborg och kollar på Iron Maiden där i juli.

Den här veckan måste jag sova så mycket det bara går. Till helgen kommer nämligen fyra vänner från Finland på besök och då blir det en alkoholresa av legendariska mått. På något sätt måste jag se till att ha några kartor öl, nån flaska tequila och givetvis minst en flaska rom hemma. Deras bidrag till buffén blir fisu, en finsk häxbrygd som i princip är finskt hembränt med krossade Fisherman's Friend i. Drack sånt när vi besökte dem för cirka ett år sen och det blev rejält korsdrag i skallen när man svepte i sig den. Serveras fryst för övrigt. De skulle även ta med sig något som kallas horna, vägrar säga vad det är och jag har inte en aning. Om någon läsare sitter inne med info angående detta så är jag angelägen om att ta del av den.

Noterar även med skräckblandad nyfikenhet att ett av mina psykotiska ex har hört av sig igen. Undrar lite smått vad det kan leda till den här gången...

Dagens låt: Monster Magnet - Space Lord

Hemma och redo för helg! När jag lämnade jobbet kände jag dock att något var fel, något var i obalans. Innan jag styrde kosan hemåt gjorde jag därför ett pitstop på allas vår favoritbutik och inhandlade 10 små burkar glädje.

Kvällen kommer att spenderas just här, vid datorn, ivrigt konsumerandes dessa små glädjeburkar och spelandes vad som faller mig in. Jag ska alltså vara fysiskt asocial, men digitalt väldigt social. Blir förhoppningsvis en någorlunda tidig nattning denna afton. Morgondagen skall tillbringas på Hotell Södra Berget där min moster ska fira sin 60-årsdag så jag tänkte vara pigg, alert och underhållande. Hipp hurra i förskott moster Eva!

Nu ska jag öppna min första burk, min mun är torrare än din mormors armbågar.

Dagens låt: Dismember - I Wish You Hell

Hoppas du också gör det.

Det är inte lätt att hålla ordning på saker och ting när man varit hemma en stund. Antagligen har även tidigare långhelger bidragit till rådande tillstånd. Jag är dagvill. Rejält dagvill. Det framgår med all önskvärd tydlighet att idag är en torsdag, dock pekar det mesta jag säger och gör på att det skulle vara måndag. Dessutom agerar jag utifrån detta med sådan övertygelse att andra människor också rycks med i måndagsmanin. En av mina arbetsuppgifter är att hjälpa våra säljare. Idag ringde en av dessa och påstod att han sökt vår juridikavdelning. Jag svarar då att det kan han sluta med för idag är det första måndagen i månaden vilket innebär att de är borta hela dagen för sitt månatliga möte. "Jaha", svarar säljaren, "då försöker jag imorgon då". Detta samtal överhördes av en kollega som sitter bakom mig. Senare på dagen frågar han en annan kollega vad hon håller på med och hon svarar att hon sitter i telefonkö till juridik. "Jaha", säger kollegan, "det kan du ju sluta med, det är första måndagen i månaden idag så de är ju på möte hela dagen".

Så, säg någonting med övertygelse och folk tror på vad som helst. Nu ska jag ut till IKEA med far, presentkortet jag fick i julklapp skall omsättas till sängartiklar.

Har lyckats tagit mig till ICA och införskaffat lite proviant samt näsdukar. Vart helt utmattad och sjöblöt i svett när jag återvände så det blev raka vägen in i duschen. Hej och hå. Jävla fint väder dessutom, sådär härligt snö-och-regn plaskigt.

Som planerat blev det inköp av blodpudding, mer järn till kroppen! Matdags.

Lika tråkig som morgon och förmiddag. Jag har verkligen dålig fantasi idag när det gäller att underhålla mig själv. Eller så är jag bara less på att göra samma saker dag ut och dag in. Imorgon ska jag till jobbet oavsett. Eller kanske inte helt oavsett, blöder jag lika mycket näsblod imorgon som jag gjorde igår så är det kanske bäst att stanna hemma och äta blodpudding. Borde gå till lik-ICA och införskaffa nån kasse proviant, men jag är för... ja, vad? Lat? Slö? Trött? Vek? Take your pick. Man blir hur som haver rätt trött i kupan av att ligga på rygg i soffan med en papperstuss i vardera näsborre och vänta på att kunna sätta sig upp igen.

Fortfarande märkbart uttråkad. Druckit lite för mycket kaffe, borde köpa riktiga näsdukar, snorkranen börjar bli röd nu. Funderade lite smått på att äta lunch men jag ligger så bra i soffan just nu så jag blir nog kvar här tills hungern blir helt outhärdlig. Lyssnar på gamla Mötley Crüe-låtar, nostalgin väller över mig likt billig bourbon på en märklig efterfest någonstans i Bredsand.

...eller inte. Varit klarvaken i cirka en timme nu, precis hällt upp en slät kopp svart och sjunkit ner i soffan. Lyckades skramla ihop cirka tre timmars sammanhängande sömn i natt, vilket är ett bra resultat med tanke på hur det sett ut på senare tid. Ja, hemma sjuk idag igen, förhoppningsvis sista dagen den här veckan, börjar bli riktigt less nu.

Kaffe - snus - soffa - Farscape.

Det är inte helt underbart och fantastiskt att vara hemma sjuk från jobbet, snarare tvärtom. Det som kan vara trevligt med att vara hemma sjuk är att man har möjligheten att sova ut om morgnarna. Så är dock icke fallet med en förkylning av denna kaliber. Vaknade strax innan åtta imorse med en mun som kändes igenklistrad, hopsvetsad och ungefär lika härligt fuktig som en vindig och solig dag i Gobi-öknen. Jag har haft dagar med bättre starter än så.

Så den första "fördelen" med att vara hemma från jobbet gick upp i rök rätt så omgående. Det blev inte mycket bättre varpå tiden gick heller. Även om man vissa eller de flesta dagar på jobbet sitter och önskar att man kunde vara hemma istället så är det ju ingen höjdare när man är sjuk. Orkar inte titta på film, orkar inte spela längre än 30 minuter åt gången och sover man för mycket så blir det ju stört omöjligt att få ordentlig sömn på natten.

Vad då göra en dag som denna? Tja, jag har druckit kaffe, blött näsblod, legat i soffan, snusat, blött lite mer näsblod, spelat lite till och från och så har jag legat i soffan en stund till. Fantastiskt ospännande. Har även hunnit med att dammsuga och diska, så helt värdelöst bortkastad har ju inte dagen varit. Dock, om 2008 fortsätter på inslagd linje med oproportionerligt mycket bedrövligheter så är det inte omöjligt att jag går i ide och inväntar 2009.

Dagens låt: Otep - Possesisson

Långa helger och korta arbetsveckor är trevligt. Det kan också vara hälsovådligt. Jag stod ut över såväl jul- som nyårshelg och allt det innebär med ohälsosamt leverne med mera med endast en lättare förkylning som påföljd. Var lite småkrasslig och hade svårt att sova i slutet av förra veckan, blev exempelvis endast lite drygt två timmars sömn mellan torsdag och fredag. Vilket var rätt intressant med tanke på fredag kvälls aktivitet; direkt från jobbet till Svenssons, middag plus några kalla och därefter bio. Tur att filmen var suverän, annars hade jag nog somnat i biofåtöljen. Det gick hur som helst bra och resten av helgen var rätt lugn. Nu har dock allting kommit ikapp mig.

Dagen började som vanligt, måndag morgon, klockan ringer och jag förstår ingenting av vad som händer. Snörvlar, snyter mig 2-3 gånger, borstar tänderna och styr något försenad kosan mot arbetsplatsen. Känner mig något svag och frusen trots att temperaturen ligger runt nollstrecket. Väl framme på jobbet slår jag mig ner framför datorn och ska köra igång arbetsveckan då jag plötsligt känner mig oväntat varm runt munnen. Drar förstrött baksidan handen över mun och haka varpå jag upptäcker att jag blöder näsblod som en galning. Kvickt in på herrarnas för att snabbt kontrollera situationen och köra upp en papperstuss i vardera näsborre. En sådan bra start på dagen! Försöker jobba på som vanligt men känner rätt omedelbart att det inte fungerar. Folk pratar med mig men jag begriper inte vad de säger. Stirrar på mail från kunder och intressenter men förstår ingenting av vad som står där. Håller ändå ut till lunch och går därefter hem och sover en stund.

Nu är det måndag kväll, jag är nyvaken, snorig, har huvudvärk och känner mig rent allmänt som ett vrak. Ska nog spendera en stund i ett varmt bad, kryddat med badsalt och självömkan. Har en halv grillad kyckling i kylen. Hurra.

Dagens låt: Mustasch - Double Nature

2007 har dött, länge leve 2008. Allting svämmar över av listor, året sammanfattas alfabetiskt, kronologiskt och ibland även helt slumpmässigt. Varför? För att vi ska påminnas om vad som hände? Har jag glömt bort något så vill jag antagligen inte bli påmind, man glömmer ju saker för att de antingen inte är viktiga eller för att hjärnan helt enkelt selekterar bort skiten på grund av anledning. 2007 var ett bra år för mig. Inte fantastiskt, men inte heller katastrofalt. Ett bra år. Lagom. Mellanmjölk. Några besök här och där, först i Helsingfors där jag och mina polare bodde på Västeuropas sämsta vandrarhem och åkte svarttaxi med en finsk somalier från Sverige. Var även ner på bubbelgumsfestivalen i Hultsfred och höjde medelåldern med cirka 3.5 år. Aldrig mer. Var även nere i Amsterdam en vecka i oktober för att upptäcka Västeuropas bästa café/bar, Mulder.

2008 då, hur kommer den rackarn att utveckla sig? Tja, det blir ju vad man gör det till. Först och främst ska jag försöka ha en grå månad. Mars verkar lovande. Januari och februari är hopplöst förlorade på förhand, men mars ska nog fungera om jag får lite medvind. Har även tänkt dra in en storvinst på Lotto, Triss eller motsvarande verksamhet. Vill göra någon resa eller två också, kanske dra iväg nånstans framåt vårkanten. Dublin i maj eller juni vore något. Återkommer om det. Warhammer online släpps 2008. Det är både bra och dåligt. Bra för att jag en längre stund sett fram emot att pröva ett nytt MMORPG men också dåligt för att om det är så bra som jag hoppas och tror så kommer alldeles för många timmar försvinna framför skärmens hypnotiska och rogivande ljus.

Dagens låt: Devildriver - Devil's Son