Lasternas summa.

Den är inte alls konstant. Den enda konstanten är med vilken takt nya laster läggs ovanpå de redan befintliga. Mina dygn är för korta, sömn är fienden och tidsbrist allvarligare än "finanskrisen". Den lilla grejen ja. Ja herre gud, folk drabbas i vanlig ordning av kollektiv fårskallepanik och skriker till höger och vänster. Om tre år, titta då tillbaka på den här till synes avgrundsdjupa katastrofen ur ett 20-årigt perspektiv och notera ett litet hack i formkurvan. Farligare än så är det inte.

För övrigt avskyr jag mitt jobb för närvarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0