Pandor kan inte flyga radiostyrda bilar.
Av helgens alla timmar spenderade jag drygt nio av dem på en Y-buss mellan Sundsvall och Stockholm. Självvalt förvisso, men likväl själadödande och miserabelt. Det finns dock vissa ljuspunkter. En av dessa är möjligheten att smygstudera andra människor. På väg ner satt jag allra längst bak i hörnet och slumrade till och från så spionagemöjligheterna var begränsade. En lustig detalj med den resan var dock när jag bordade bussen fem minuter innan avgång och lade märke till hur mycket folk det redan var på plats.
Gick med nyvakna och ostadiga ben (avgångstiden var 8,00) längst bak till bussen där det brukar finnas åtminstone en plats ledig på "långbänken". Icke. Där låg en korpulent herre i 50-års åldern och trynade med ansiktet mot ryggstöden och ryggen mot gången. På platsen näst längst bak satt en annan äldre herre och läste DN. Han tittade på mig över sina glasögon och sa "Så där kan han inte göra, väck honom du.". Jo då, det ingick i mina planer. Drog en spark under ett av sätena han låg på. Tjockisen for rätt upp i luften och såg sig förvirrat omkring. När jag lyckades etablera en form av flyktig ögonkontakt med honom frågade jag så mjukt jag kunde; "Ursäkta mig gode man, men skulle jag kunna få ta en sittplats här?". Det fick jag. Tror inte han riktigt begrep varför han vaknade över huvud taget.
