rom|och|cola

Hade tre olika uppslag på vad jag skulle kladda ner några rader ikring men har naturligtvis glömt alla. Borde börja notera saker när inspirationen slår till, ty den slår till oväntat och hastigt och är borta igen med blixten. Dessutom har jag ett helt katastrofalt korttidsminne. Skrev en gång en lista med saker att handla när jag var på City Gross men glömde listan hemma.

Det är ungefär så det ser ut för mig varje dag. Särskilt på morgnarna, då kan det vara riktig cirkus. I söndags var det match (korpen, innebandy) 9:30 på morgonen så min skjuts anlände 9:00. Till saken hör att jag var ut en sväng på lördagen och kom hem igen vid 5:30-snåret. Så när telefonen ringde 8:55 och förtäljde att jag hade fem minuter på mig att packa väskan och ta mig ut så blev det naturligtvis cirkus. Exakt vad jag packade är egentligen oviktigt. Vi vann matchen med 5-4 trots två spritdoftande forwards. Avancemanget till division 1 är klart.

Även med fotbollslaget avancerade vi till division 1 i fjol. Det visade sig dock att div 1 spelas på måndagar, så vi avstod från avancemanget och stannar kvar i tvåan där vi får spela på tisdagar. Passar vårt leverne mycket bättre.

Kortvecka, snart långhelg. Borde förhålla sig på det viset mycket oftare. Tror jag ska slå till med en kravallfylla endera dagen. Det blev förvisso sent i lördags men det blev aldrig särskilt berusat. Ibland blir det ju så, man dricker och dricker men jorden börjar aldrig snurra åt konstiga håll.

 
Idag är det ju förresten alla emo-ungars högtidsdag, kul för dem.

Hade gett mig fan på att det ska till ett inlägg här idag. Men att prestera under press, även om sagda press är mitt eget påfund, är ingenting jag är bra på. Däremot har jag ett väldigt behändigt tillvägagångssätt när det väl krisar. Jag väntar till sista minuten med att göra vad som nu ska göras. Anledning är lika enkel som genial; väntar man till sista minuten med att göra något tar det bara en minut att göra det.

Tillbaka till inlägget. Jag har nu i flygande fläng bestämt mig för att jag ska skriva om något jag väldigt sällan skriver om. Flickor. Män är från Mars, kvinnor är från vettet.

Jag försökte mig på det här med förhållande i höstas. Det gick väl, för att uttrycka sig i milda ordalag, sisådär. I början var det ganska kul. Mycket liggning och så där. Allt vad tiden gick så blev jag dock mer och mer varse om att även om det var mycket liggning så var det fortfarande i samma vagina gång efter annan. Då blev det lite jobbigt. När det dessutom började talas om samboliv så blev det riktigt struligt i kupan. Konstant torr mun, hur mycket öl jag än drack dröjde sig muntorrheten kvar. Men onykter blev jag ju så det var inte helt bortkastat.

Nog utsvävningar. Ska korta ner historian, samt censurera den, så jag inte framstår i allt för dålig dager. Sambosnacket, följt av en fråga som löd i ungefärliga ordalag "hur känner du inför ett eventuellt kyrkligt bröllop?" fick mig att plocka fram telefonen och blåsa iväg ett kort och koncist sms. Det löd i exakta ordalag "Det är slut, jag varken vill eller kan ha ett sånt här förhållande. Vi skulle kunna prata om det men det gör ingen skillnad". Hon ringde ett par gånger men jag avböjde att svara. Det gäller att vara pragmatisk. Vi hade kunnat prata om det till dagars slut men det hade ändå inte gjort någon skillnad så då är det bättre för båda parter att använda tid och energi till andra saker, som att exempelvis leta rätt på ny aktivitetspartner. Vilket jag också gjorde, men det är en annan historia för en annan dag.

Allt är som sig bör.

Jag har alltid varit väldigt högerhänt och högerfotad. Vänsterhanden kan hålla i saker och vänsterfoten kan kliva på bussen. Utöver detta så är de inte till mycken nytta. Känner några som kanske inte kan klassas som ambidextriösa men ganska nästan i alla fall. Exempelvis den som i grunden är högerhänt men använder vänsterhanden till saker som att såga, hamra och andra oväsentligheter. Känner även ett par som är korsvist begåvade, alltså högerfotad men vänsterhänt och vice versa.

Jaha vafan har det här med något att göra då? Ingenting. Men fatta vad kul det skulle vara om man vaknade en morgon så har man bytt sida. Alltså istället för högerfotad och högerhänt så har hjärnan tiltat fullständigt under natten och vänt på steken. Undra hur lång tid det skulle ta innan man dels fattade vad som hänt och sedan hur lång tid det tar innan man vänjer sig vid situationen.

Jag funderar mycket på såna här saker.

Jag är i färd med att bygga helt nytt kök. Ut med allt det gamla, in med nytt. Än så länge är vi fortfarande på rivningsstadiet, vilket i sig är bra mycket roligare än... ja.. allt annat. Destruktiv är roligare än kreativ på samma sätt som plagiarism är snabbare än originalitet. Underbart. Det tar hur som haver sin tid att få ordning på allt. Saker ska slängas, flyttas på eller bara vara i vägen så man slår tårna i dem när man uppe och tassar om natten.

Förutom all tid det tar så ska man ju i redig svenssonanda hinna med att träna, socialisera och förvärsarbeta. Bisarr avundsjuka riktas mot de som bor i u-länder och bara behöver bekymra sig om att överleva. Så enkelt och tydligt!

Utöver allt ovan vill man även finna tid för hopp och lek, det vill säga spel. Games. PlayStation. PC. Ett bra spel och en redig grogg. Alldeles för få sådana dagar på sistone. Ligger ganska mycket efter i spelandet nu, mest är det det där jävla kökets fel. För att ytterligare komplicera saker och ting för mig så släpps i år två riktiga juveler som jag väntat länge och väl på. StarCraft 2 Q2 2010 och Civilization V hösten 2010. En sak jag slipper tänka på i år är när jag ska ta semester och vad jag ska göra på den...

Folk jag inte känner tävlar i grenar jag inte bryr mig om. Kan inte förstå varför jag ska bli glad över att en främling åker vertikalskidor snabbare än en annan främling. Det är för att den ena främlingen är från samma land som jag, sägs det. Jahapp. Har det format någon sorts relation mellan oss då eller? Nationalism, patriotism, fanatism? Nej tack. Hela det tankesättet känns väldigt 1700-tal. Väldigt napoleonistiskt. Det är förvisso bättre att göra upp på sportvägen snarare än på krigsstigen, men det förändrar ju inte själva grundtanken. Mitt land är bättre än ditt. I vissa fall stämmer det ju, sett till BNP och såna mätsaker, men ändå.


Jag förstår inte hur människa X kan vara stolt över något människa Y gjort bara för att de råkar vara från samma land.

Barn, samlas kring Fanan nu ty något skotermiffo från Norrbotten, Havsbotten eller Västerbotten eller vad det nu var har ränt snabbare på sina skidor än någon undermensch från Långtbortistan.

Nej OS är inget som kittlar mitt intresse. Jag har sporadiskt sett lite ishockey. Till och från under matchen mot Vitryssland, fantastiskt tråkig hockey, samt sista perioden mot finnkokkona, men vid det laget var ju matchen redan avgjord. Vitryssland. De är med i OS-hockeyn. Det är även Norge och Schweiz. Man ställer sig frågan varför. Eller man och man, jag gör det i alla fall. De är ju med som statister helt utan chans på medalj. De är inte direkt ensamma om det heller. Ett icke oansenligt procenttal av alla deltagare i spelen är ju totalt chanslösa och endast med som statister, utfyllnad. Kan det vara roligt? Jag menar ur ett idrottsligt perspektiv. Personligt sett är det ju en seger, få en betald resa till exotiska Kanada med alla dess... Ja.. Indianer? Älgar? Lönnlöv?

Tur att Champions League har kört igång igen. Glory glory Man United.

Porten till huset där jag bor är belagd med dygnet-runt lås. Man måste antingen ha en nyckelbricka (tror jag det heter) eller känna någon i huset som man via en finurlig anordning kan ringa till och få porten upplåst. Detta har sina uppenbara fördelar som till exempel att oönskade besökare så som zigenare, dörr-till-dörr försäljare samt annat löst folk får det väldigt svårt att ta sig in.

Trägen vinner, heter det dock. Trägnast av de alla är ändå Jehovas Vittnen. Dessa perversa religionsnasare skyr inga som helst medel i sin förvirrade strävan efter att nå ut till oss syndare. Vad göra när man inte tar sig in i trappen? Jo, noterar alla namn som står på innehållsförteckningen över nuvarande lägenhetsockupanter och skriv brev till dem. Döm av min förvåning när jag i brevfacket hittade ett kuvert som var handskrivet. Det händer aldrig mig. Typiskt att undantaget som bekräftar regeln ska vara Jehovas Vittnen och inte det kärleksbrev från Milla Jovovich jag går och väntar på. Men det kommer väl tids nog det också.

Nåväl, tillbaka till väsentligheterna. Jehovas Vittnen. Ett handskrivet brev i storleken A5 där avsändaren snabbt förklarar att svaret på frågan till exempelvis varför det finns så mycket lidande i världen finns att läsa i Bibeln. Det bifogades även ett vikblad men det orkade jag inte läsa eftersom det inte var handskrivet och därmed inte direkt riktat till mig. Eller så hade jag bajsat klart efter att jag hade läst A5:an och kommit över den initiala chocken utlöst av att fått skräppost av den analoga sorten och därmed inte hade anledning att sitta kvar på porslinstronen.

När de ändå visat sådant engagemang genom att handjaga ett brev så bestämde jag mig för att kolla på wikipedia vad det finns för fakta om dem, vad som skiljer dem från de andra kulterna. Det visar sig tämligen omgående att den stora punkten är att enligt Jehovas Vittnen finns det ett begränsat antal platser i efterlivet. 144 000 till antalet. Orkade inte riktigt läsa mig till vad för slags heligheter man måste ställa till med under pågående livstid för att kvalificera in dit men det hör inte hit heller. De är dryga sju miljoner till antalet idag och värvar oförtrutet nya själar till sin övertygelse. Jag undrar i mitt stilla sinne om de inte är dummare än vad jag först trodde.

De är +7 000 000 idag.

Det finns 144 000 platser dit de ska.

De försöker värva fler anhängare.

Jag skulle nog snarare försöka eliminera konkurrensen än att utöka den.

Men vad vet väl en stackars förtappad själ som jag.

Jag har lagt alla mina ägg i "när du är död så är det game fucking over"-korgen.

Roses are straight,
Violets are twisted,
Bend over love,
You're about to get fisted.

Roses are dirty,
Violets have fleas,
Peel back my skin,
And lick off my cheese.

Roses are stupied,
Violets are silly,
Grease up your flaps,
'Cos here comes my willy.

Roses are awful,
Violets are the pits,
Lift up your shirt,
And show us you tits.

Roses are crap,
Violets are shit,
Sit on my face,
And wiggle a bit.

Roses make me laugh,
Violets make me titter,
You're a dirty bitch,
And you love it up the shitter.

Det gungar lite på en paradisö i Västindien. Det får som resultat Carola susar dit och pratar om Guds vilja, folk skänker bort en timme av sin arbetstid och jordens befolkning rasar rent generellt mot sin hemplanets dåliga beteende.

Men var är perspektiven? Haiti, eller snarare Tjottahejti, är enligt de flesta sätt att mäta västra halvklotets fattigaste land. Det är lite grann som att komma sist i ett marathon för astmatiker. Västra halvklotet omfattar sådana juveler som Ghana, Senegal och Liberia förutom alla stenrika länder i Sydamerika. Men visst, skänk era surt förvärvade riksdaler dit för all del. Det är ju inte så att vi har några ekonomiska problem inom rikets gränser, alla skolor och dagis och så vidare simmar ju i pengar.

Undrar lite om de som skänker pengar till hopplösa ändamål typ Haiti är samma människor som skriver arga insändare och dylikt om hur felaktigt samhällets resurser fördelas? De förstår säkert inte ironin ändå. Övertygade människor är bedrövligt enögda. Lite grann som Timrå IK-supportrar. Men det är ett annat inlägg.

Jag personligen skulle aldrig i mitt liv skänka pengar till någon annan än krogpersonal i form av dricks. Mina pengar. Mina! Dessutom skänker jag redan 1/3 av min inkomst. Plus moms! Någon måtta får det väl ändå vara.

Finns mycket mer att säga om just detta men jag tror det får räcka så här. Den här gången.

After work med tillhörande jättefylla på fredagen.

Innebandy vid 14,30-tiden på fredagen. Var uppe före 10 och stoppade i mig kaffe, bacon, korv med mera.

Var ändå rätt sliten när klockan började närma sig 14 så innan jag lämnade hemmets trygga vrå passade jag på att skicka i mig ett par klunkar Famous Grouse.

Det gjorde stora susen. Var väl inte imponerande bäst men klarade av hela passet utan fysiska kollapser. Normalt sett öser jag på med situps mellan bytena och stretchar efteråt men inte i lördags...

Innebandy igen söndag morgon, 9,35. Korpen div. 2. Fortfarande trött så in i helvete. Stod framför motståndarnas mål och försökte vara passiv. Det gick sisådär. Jag vrickade foten. Stillastående. Helt oprovocerat. Mycket märkligt. Fullföljde ändock matchen. Stod över stretching. Resten av söndagen tillbringades i Lasers soffa, drickandes folköl.

Väl hemmavid vid 22-tiden på söndag slängde jag ner kroppen i soffan och benen på bordet med Femte Elementet i bluray-spelaren.

Då small det. Kramp i båda vaderna. Aj aj aj. Smärta smärta smärta. Rullar ihop som en fet och arg liten boll i soffan gnisslandes tänder.

Då kommer sendraget. Under samma fot som jag vrickat tidigare på dagen endast. Ännu mer smärta.

Varför, världen? Varför gör du så mot mig?

Ute på internet finns det massvis med roliga serier. Bisarra serier. Märkliga serier.


Favorit nedan.

Igår satt jag i skamvrån* och slözappade. Såg att TV6 ska börja sända den helt briljanta serien Community.

Den rekommenderas högt och varmt. Missa inte!

*När jag misslyckas på tre olika spel i rad sätter jag mig i soffans sämsta hörn och tittar på analoga tv-sändningar.

Such is the prize of failure. Brütal Legend är förresten hur kul som helst, rekommenderas.