Lucköppning
Det finns olika sorters lucköppning. Den sort vi närmast förknippar med december är av behagligt slag; 24 luckor och i bästa fall en liten chokladbit bakom varje. Några sådana luckor har jag inte sett röken av hittills i år. Vad jag däremot fått upprätta förnyad bekantskap med är en annan sorts luckor. Minnesluckorna. Elaka små elaka jävlar. De gömmer sig någonstans långt bak i hjärnan och fnittrar belåtet när man försiktigt tummar på dem. Har öppnat några av dem och nu går de inte att stänga längre. Vissa mer oroväckande än andra, jag har inte för avsikt att visa vad som döljer sig bakom varje för dig, men en kan jag allt bjuda på.
Tydligen så blev jag i fredags väldigt svag för en kvast, med "svag" menar jag "blixtkär". Ringde glatt en vän och berättade att jag blivit kär i en kvast och var väldigt lycklig, ty ett taggigt förhållande var minsann precis vad jag behövde i mitt liv just nu. Något udda drag kan tyckas, men jag om någon är inte ett dugg överraskad. Min hjärna är en väldigt oberäknelig maskin som hejdlöst kastar sig mellan hyfsat fina produktioner till något som närmast kan liknas vid slagg. Det var mycket slagg i fredags.
Och varför var Skepparn stängd egentligen? Har du svar på den frågan? Jag har det inte. Blev något besviken över detta då jag tydligen var alldeles för klappkanon för att komma in på såväl Oscars som O'Leary's. Då hamnar man på Copper's, förlåt, Storgatans Bar & kök, hinkandes olika sorters ice tea tills etablissemanget stänger. Slagg, som sagt var.
Vad ska få den här dagen på rätt köl? Inte blir det ett dammsugarinköp i alla fall, men jag är rädd att det inte blir roligare än så idag.
Dagens låt: Rammstein - Asche zu Asche
Luckor är ditt undermedvetnas sätt är eliminera synden.
Luckor skall vara stängda, för alltid.
