Det drar ihop sig.

På onsdag spelar In Flames i Stockholm. Jag kommer att vara där.
På fredag spelar Disturbed i Stockholm. Jag kommer att vara där.

Det har även uppdagat sig att Kristet spelar på Aveny här i Sundsvall på lördag. Frågan nu är hur det blir. Ska jag först gå på In Flames på onsdag? Rulla vidare på fyllan över torsdag för att sedan för-kulminera på Disturbed på fredagen och därefter jazza in på ett tåg hem till Sundsvall på lördag förmiddag, parkera mig i bistrovagnen och kliva av tåget för att sedan dansa vidare till Aveny och där nå målet på en fyrdagarsextas?

Noterade även att chefen missat att notera min semester på den här veckans schema. Intressant. Apropå jobbet så är det fortfarande bedrövligt, jag skulle leta rätt på ett nytt om det inte vore för att jag är så satans bekväm av mig.

Det var ju lite småroligt sådär liksom....

Eller?


Dåligt humör.

Jag hinner knappt andas under mina arbetsdagar, så mycket är det att göra. Det finns ungefär 20 olika anledningar till det som vi inte ska gå in på. Trots detta hemsöks just nu arbetsplatsen av människor vars uppgift är att identifiera hur mycket "luft" det finns. "Luft" i detta sammanhang betyder "död tid", det vill säga tid vi inte gör nånting. Detta för att vi ska hinna med mer ärenden per dag. Spännande. Finns det luft över någonstans skulle jag helst vilja använda den till att andas med. Mindre andning, mer arbete.

Det är åtminstone tisdag idag så jag får dra härifrån vid 15:30-draget för att spela innebandy. Då andas jag jättemycket. Flåsar, fast inte på ett sånt där ringa-upp-någon-och-överraska-den sätt. Eller ja, kanske ska dra ett surprise call till någon sen.


Det som blev över.

I fredags hade vi öl och catrad (om det är ett ord) mat här på jobbet. Alles gratis, very well. Stuffade i mig 4-5 öl och ett par rejält tilltagna portioner medelhavsmums. Blev proppmätt, skickade sms till Laser och fick skjuts hem (tack pruttgubbe). Tydligen så fick mina kollegor inte i sig all mat och idag på lunchen frågade de var jag skulle gå. "Tja", sa jag, "hade siktet inställt på thai". Jag kunde lika gärna ha pratat swahili vad det verkade. "Men", sa en av kollegorna, "det finns ju rester från i fredags!". Till saken hör att en skarp majoritet av mina kollegor har drabbats av familj och allt vad det innebär. De kan oftast iaktagas med matlådor och medhavda ketchupflaskor i lunchrummet, ivrigt diskuterandes takläggning och andra rakt igenom skittråkiga ämnen. Jag å andra sidan lever det vilda singellivet vilket innebär rikskuponger och lunch på stan varje dag. Rock n' roll rakt igenom med andra ord. Så jag sade helt enkelt att rester inte är nånting för mig då mina kuponger (så jääävla kommunistiskt är det inte?) är bara för mig själv och inte för en hel bunt människor. Då fnös de åt mig med miner som bara skrek "Väx upp nån gång". Men du'rå.

Annars är det inte mycket som blivit över. Min PC till exempel. Där är det ingenting alls över, snarare så att det saknas och det gör mig vansinnig. Saker ska fungera. Gör de inte det så bryr jag mig inte i varför, bara att de börjar fungera igen så snart som möjligt. Tur att jag har kompisar som begriper sig på saker och ting. Alla kan något. Alla utom jag. Jag kan bara nyttja de andra. Eller ja, inte helt sant. Jag är överraskande(?) bra på att styra upp ölning.

28 minuter kvar till hemgång. Jag hatar måndagar.

Ibland blir jag glad.

Det kan räcka med att man får höra att nå'n läser ens blogg och gillar den. Särskilt roligt är det när man inte ens visste att personen i fråga läste den.

Jag blir även glad och fnittrig när jag får dricka några pilsner och sen gå och lyssna på Betnér i närmare två timmar. Mycket nytt material jämfört med senast även om han passade på att återanvända några moment, som till exempel de amerikanska presidenterna. Han gjorde sig lustig över en hel radda men stannade på Clinton, eftersom att göra sig lustig över George W. skulle vara för lätt och det gör ju alla andra. Det rimmar ju lite illa med att han driver med FRA. För det är ju inte populistiskt och enkelt material? Sen är ju faktiskt det mesta andra han skämtar om väldigt väldigt svåra ämnen. Folk- och självmord. Pedofili. Sån't där ni vet. Bajssex. Spika fast ollonet i en planka. Mysgrejer. Suverän show hur som helst, blir aldrig besviken på honom. Läser för övrigt hans dagbok med ojämna mellanrum. Igår publicerade han ett inlägg 8 minuter innan showen i Tonhallen började. Lustigt.

Idag blev jag också glad när jag åt pizza med Frk. Wiklund. Det blir som långt mellan gångerna. Dock lite trist att inte Byssan orkade lyfta sig ur bakfylleträsket och göra oss sällskap.

Senare idag kommer jag också att bli glad. Behöver bara jobba till 16:00, sen ska vi ha möte till 17:00 och sen ska vi dricka öl. Öl blir man alltid och ovillkorligen alltid glad av. Fantastiskt bra.

Ännu lite senare ikväll har jag tänkt mig att jag ska gå hem, lite småfull, och spela Warhammer och dricka iskall Jäger. Då kommer jag också vara glad.

Det ser ut att bli en fortsatt bra fredag!

RSS 2.0