rom|och|cola

Ute på internet finns det massvis med roliga serier. Bisarra serier. Märkliga serier.


Favorit nedan.

Igår satt jag i skamvrån* och slözappade. Såg att TV6 ska börja sända den helt briljanta serien Community.

Den rekommenderas högt och varmt. Missa inte!

*När jag misslyckas på tre olika spel i rad sätter jag mig i soffans sämsta hörn och tittar på analoga tv-sändningar.

Such is the prize of failure. Brütal Legend är förresten hur kul som helst, rekommenderas.

Det är vuxet att planera för framtiden.

Jag är otroligt ovuxen.
Det enda jag tenderar att planera in är ölintag med eller utan svepskäl.

Nu ska det dock bli ändring på det, jag ska göra den ultimata inplaneringen.

Det ska bli tyst på alla belackare.

När jag är död ska det resas en runsten över mitt minne.

Så där. Klar. Längre fram än så går det inte att planera.

Jag vinner.

Eftersom det ramlade in en löning igår kände jag mig nödgad att titta runt på stora stygga internet efter saker att göra av med pengar på. Började med att besöka ginza.se för att spana in några musik-DVDs. Efter att ha placerat några objekt i varukorgen kom jag ihåg att jag hade spelat demon till Brütal Legend hos J.D. i helgen och kände mig sugen på det. Spanade in ginzas utbud av PS3-spel och där fanns det ju! Men priset 649;- kändes lite väl högt, även för ett relativt nytt spel (okt 2009) så jag lade den inte i korgen. Istället drog jag vidare till webhallen.com för att se vad deras pris på exakt samma vara var.Svaret var 329;-. Endast 320;- billigare.

Jag begriper icke hur priserna kan skilja sig åt så mycket. Så hittills har jag endast spenderat 320;- + frakt, men det ligger ju en varukorg på ginza.se på cirka 2 000;- och väntar...

Av helgens alla timmar spenderade jag drygt nio av dem på en Y-buss mellan Sundsvall och Stockholm. Självvalt förvisso, men likväl själadödande och miserabelt. Det finns dock vissa ljuspunkter. En av dessa är möjligheten att smygstudera andra människor. På väg ner satt jag allra längst bak i hörnet och slumrade till och från så spionagemöjligheterna var begränsade. En lustig detalj med den resan var dock när jag bordade bussen fem minuter innan avgång och lade märke till hur mycket folk det redan var på plats.

Gick med nyvakna och ostadiga ben (avgångstiden var 8,00) längst bak till bussen där det brukar finnas åtminstone en plats ledig på "långbänken". Icke. Där låg en korpulent herre i 50-års åldern och trynade med ansiktet mot ryggstöden och ryggen mot gången. På platsen näst längst bak satt en annan äldre herre och läste DN. Han tittade på mig över sina glasögon och sa "Så där kan han inte göra, väck honom du.". Jo då, det ingick i mina planer. Drog en spark under ett av sätena han låg på. Tjockisen for rätt upp i luften och såg sig förvirrat omkring. När jag lyckades etablera en form av flyktig ögonkontakt med honom frågade jag så mjukt jag kunde; "Ursäkta mig gode man, men skulle jag kunna få ta en sittplats här?". Det fick jag. Tror inte han riktigt begrep varför han vaknade över huvud taget.