rom|och|cola

Var och åt lunch med Strumpan på All Star. Det är sånt man typiskt gör under lunchtid. Nu så här några timmar senare upptäcker jag att högerfoten gör fruktansvärt ont. Känns som en stukning. Kan dock inte minnas att jag skulle klivit snett någonting, det är sånt man vanligast brukar komma ihåg. Ytterst märkligt. Svullen är den också, som en liten fotbulle nästan. Sen ut och gå i snömodden till Tonhallen för att se och lyssna på Magnus Betnér. Mest lyssna.

Nä, nu ska jag gå och leta rätt på en öl nånstans.

Hade gett mig fan på att det ska till ett inlägg här idag. Men att prestera under press, även om sagda press är mitt eget påfund, är ingenting jag är bra på. Däremot har jag ett väldigt behändigt tillvägagångssätt när det väl krisar. Jag väntar till sista minuten med att göra vad som nu ska göras. Anledning är lika enkel som genial; väntar man till sista minuten med att göra något tar det bara en minut att göra det.

Tillbaka till inlägget. Jag har nu i flygande fläng bestämt mig för att jag ska skriva om något jag väldigt sällan skriver om. Flickor. Män är från Mars, kvinnor är från vettet.

Jag försökte mig på det här med förhållande i höstas. Det gick väl, för att uttrycka sig i milda ordalag, sisådär. I början var det ganska kul. Mycket liggning och så där. Allt vad tiden gick så blev jag dock mer och mer varse om att även om det var mycket liggning så var det fortfarande i samma vagina gång efter annan. Då blev det lite jobbigt. När det dessutom började talas om samboliv så blev det riktigt struligt i kupan. Konstant torr mun, hur mycket öl jag än drack dröjde sig muntorrheten kvar. Men onykter blev jag ju så det var inte helt bortkastat.

Nog utsvävningar. Ska korta ner historian, samt censurera den, så jag inte framstår i allt för dålig dager. Sambosnacket, följt av en fråga som löd i ungefärliga ordalag "hur känner du inför ett eventuellt kyrkligt bröllop?" fick mig att plocka fram telefonen och blåsa iväg ett kort och koncist sms. Det löd i exakta ordalag "Det är slut, jag varken vill eller kan ha ett sånt här förhållande. Vi skulle kunna prata om det men det gör ingen skillnad". Hon ringde ett par gånger men jag avböjde att svara. Det gäller att vara pragmatisk. Vi hade kunnat prata om det till dagars slut men det hade ändå inte gjort någon skillnad så då är det bättre för båda parter att använda tid och energi till andra saker, som att exempelvis leta rätt på ny aktivitetspartner. Vilket jag också gjorde, men det är en annan historia för en annan dag.

Allt är som sig bör.

Jag har alltid varit väldigt högerhänt och högerfotad. Vänsterhanden kan hålla i saker och vänsterfoten kan kliva på bussen. Utöver detta så är de inte till mycken nytta. Känner några som kanske inte kan klassas som ambidextriösa men ganska nästan i alla fall. Exempelvis den som i grunden är högerhänt men använder vänsterhanden till saker som att såga, hamra och andra oväsentligheter. Känner även ett par som är korsvist begåvade, alltså högerfotad men vänsterhänt och vice versa.

Jaha vafan har det här med något att göra då? Ingenting. Men fatta vad kul det skulle vara om man vaknade en morgon så har man bytt sida. Alltså istället för högerfotad och högerhänt så har hjärnan tiltat fullständigt under natten och vänt på steken. Undra hur lång tid det skulle ta innan man dels fattade vad som hänt och sedan hur lång tid det tar innan man vänjer sig vid situationen.

Jag funderar mycket på såna här saker.