Det som blev över.

I fredags hade vi öl och catrad (om det är ett ord) mat här på jobbet. Alles gratis, very well. Stuffade i mig 4-5 öl och ett par rejält tilltagna portioner medelhavsmums. Blev proppmätt, skickade sms till Laser och fick skjuts hem (tack pruttgubbe). Tydligen så fick mina kollegor inte i sig all mat och idag på lunchen frågade de var jag skulle gå. "Tja", sa jag, "hade siktet inställt på thai". Jag kunde lika gärna ha pratat swahili vad det verkade. "Men", sa en av kollegorna, "det finns ju rester från i fredags!". Till saken hör att en skarp majoritet av mina kollegor har drabbats av familj och allt vad det innebär. De kan oftast iaktagas med matlådor och medhavda ketchupflaskor i lunchrummet, ivrigt diskuterandes takläggning och andra rakt igenom skittråkiga ämnen. Jag å andra sidan lever det vilda singellivet vilket innebär rikskuponger och lunch på stan varje dag. Rock n' roll rakt igenom med andra ord. Så jag sade helt enkelt att rester inte är nånting för mig då mina kuponger (så jääävla kommunistiskt är det inte?) är bara för mig själv och inte för en hel bunt människor. Då fnös de åt mig med miner som bara skrek "Väx upp nån gång". Men du'rå.

Annars är det inte mycket som blivit över. Min PC till exempel. Där är det ingenting alls över, snarare så att det saknas och det gör mig vansinnig. Saker ska fungera. Gör de inte det så bryr jag mig inte i varför, bara att de börjar fungera igen så snart som möjligt. Tur att jag har kompisar som begriper sig på saker och ting. Alla kan något. Alla utom jag. Jag kan bara nyttja de andra. Eller ja, inte helt sant. Jag är överraskande(?) bra på att styra upp ölning.

28 minuter kvar till hemgång. Jag hatar måndagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0