Vansinne och misär.
Det gungar lite på en paradisö i Västindien. Det får som resultat Carola susar dit och pratar om Guds vilja, folk skänker bort en timme av sin arbetstid och jordens befolkning rasar rent generellt mot sin hemplanets dåliga beteende.
Men var är perspektiven? Haiti, eller snarare Tjottahejti, är enligt de flesta sätt att mäta västra halvklotets fattigaste land. Det är lite grann som att komma sist i ett marathon för astmatiker. Västra halvklotet omfattar sådana juveler som Ghana, Senegal och Liberia förutom alla stenrika länder i Sydamerika. Men visst, skänk era surt förvärvade riksdaler dit för all del. Det är ju inte så att vi har några ekonomiska problem inom rikets gränser, alla skolor och dagis och så vidare simmar ju i pengar.
Undrar lite om de som skänker pengar till hopplösa ändamål typ Haiti är samma människor som skriver arga insändare och dylikt om hur felaktigt samhällets resurser fördelas? De förstår säkert inte ironin ändå. Övertygade människor är bedrövligt enögda. Lite grann som Timrå IK-supportrar. Men det är ett annat inlägg.
Jag personligen skulle aldrig i mitt liv skänka pengar till någon annan än krogpersonal i form av dricks. Mina pengar. Mina! Dessutom skänker jag redan 1/3 av min inkomst. Plus moms! Någon måtta får det väl ändå vara.
Finns mycket mer att säga om just detta men jag tror det får räcka så här. Den här gången.
