rom|och|cola

Något uttråkad denna helt normalgrå tisdag bestämde jag mig för att lägga lite tid på matlagning. Chili con carne är minsann inte dåligt, så efter en snabb översyn på vad som finns tillgängligt i hemmet tjavar jag iväg till min lokala lilla ICA-butik. Det är en sån där typisk kvartersbutik med en massa äldre damer, och till viss del herrar, som sitt huvudsakliga klientel. Tempot inne i butiken kan knappast beskrivas som mördande hetsigt, allt tar sin tid och det är jag van vid nu. Jag är även van att det ibland tar stopp mitt i de trånga gångarna mellan varuhyllorna då damerna tar paus för en stunds kacklande. Det är dock aningen frustrerande.

Allt är inte ack och ve där inne. De kära gamla liven har inte direkt full koll på läget, så det är inte sällan det händer att inte allt åker ner i den medhavda tygkassen när de står och packar ner sin varor i slutet av rullbandet. Ibland blir något liggande, retfullt gömt bakom kanten som förhindrar rullbandet att förpassa dagligvarurna ner på golvet. Allt som oftast är det obetydliga ting, så som gurkor, messmörspaket och kaviartuber. Är det inte den psykotiskt vaksamma kassörskan som tjänstgör så packar jag lätt och ledigt på mig vad som glöms. Och idag blev det jackpot! En burk Norrlandsguld! Hjärtat hoppade glädjeskuttshage, ty det var inte hawkeye som satt i kassan idag. Jag packar ner mina varor allt långsammare och hoppas att inte damen som så hjärtlöst lämnade en Norrlands efter sig skulle inse sitt misstag och stappla tillbaka in i butiken. Det gjorde hon inte. Och när jag var klar med mina varor vänder sig tjänstgörande kassörska bortåt och resten av kön följer hennes blick. Hallelujah! Snabb som en mungo på Red Bull skickar jag ner burken och exiterar etablissemanget. En seger för vardagsanarkin!

Nu ska jag äta chili con carne och dricka Norrlands on the house.

Dagens låt: Pantera - Cemetery Gates