rom|och|cola

Hade häromdagen en ovidkommande diskussion med en ovidkommande individ. Jag tyckte en sak och individen en annan. Vi kom egentligen ingen vart, han tyckte sin sak och jag tyckte min. Så helt plötsligt tyckte han att han fick in en matchboll när han citerade en 1700-tals filosof. "Jaha", sa jag. "Så nu när du säger något som någon annan sa på 1700-talet så är saken avgjord?". Så var det tydligen, jag fann ingen anledning att fortsätta "debatten". Dock kunde jag inte släppa tanken på att om man droppar ett hyfsat tungt eller välkänt citat i ett någorlunda passande sammanhang, kan man då anses som "segrare"? Det är kul med gamla citat, det skriver jag under på, och vissa är sannerligen tidslösa, men att använda dem som slagträn i diskussioner känns väl sisådär.

Det fick mig att tänka på retoriken bakom "Bombing for peace is like fucking for virginity". Visst, det låter ganska roligt och är lite underfundigt, men själva resonemanget är ju helt befängt. Jag såg en bild på två pacifistsvin som bar t-shirts med den texten, skulle gärna ta en diskussion med dem, men då lär man väl nerdragen i det antiretoriska träsket med gamla utdaterade citat och trendiga t-shirts som snaror. 

Krig löser ingenting? Nä okej, det var t-shirts och citat som fick slut på slaveriet och nazismen, bara för att nämna två exempel. Eller det hade kanske varit bättre att låta Hitler "annektera" hela Centraleuropa och ha slavar sköta allt tungt arbete i USA istället för att ta strid?

Som Scipio sa till Hannibal innan slaget om Zama: Låt oss kriga, eftersom du uppenbarligen finner freden outhärdlig. Om valet står mellan att lägga sig på rygg och bli fredligt ockuperade eller att ta strid för sin frihet så torde det vara ett förhållandevis lätt val att göra.

Dagens låt: Kittie - Brackish