rom|och|cola

Oftast är fredagar likställt med bra arbetsdagar, det vill säga det händer inte så mycket utan man kan lägga krutet mer pressande ärenden, såsom bloggläsning, silly season-skvaller och generell slösurfning. Idag har dock varit en väldigt annorlunda fredag. För att förstå varför måste vi backa lite i tiden. Under hela 2008 har kära Arbetsgivaren varit ett pålitligt maskineri av konstant tillstrulning. En och en är dessa små bedrövelser ingen större affär, men många bäckar små som man säger. Lägg till det kollegor som oftast inte begriper vad man säger, konsekvenser av vad de gör, eller varför de ska behöva ta något ansvar över huvud taget.

Idag har det mesta kulminerat och strålat samman i en enda smältdegel av idioti, missinformation och frustration. Jag hade då två alternativ.

Det första, och mest naturliga, är att koka över. Detta är kortsiktigt en mycket bra lösning, men i det långa loppet blir det bara besvärligt.

Det andra, och mer forcerade, är att avvakta arbetsdagens slut. Det handlar om fokus. Varför är jag på jobbet? Jo, deg. Degen ska in. Så är det bara. Arbetsdagen tar slut 16:30. Punkt. Fucking dubbelpunkt på det. Då kan jag, faktiskt, släppa all arbetsrelaterad misär och gå hem.

Det ska jag göra idag. Invänta slutsignal, sätta mig i bilen, dunka upp till Bispgården och därefter varva igång spritmotorn för ett groggrally som må vara hela helgen.

Dagens låt: Rob Zombie - Living Dead Girl

Dagens citat: If life is a waste of time and time is a waste of life then let's all get wasted together and have the time of our lives. - Vet ej vem. Den berömde Anonym?