Smärta smärta smärta
Det värker. Mina tummar, underarmar och mitt huvud tävlar idag om vilken av dem som ska göra mest ont. Än så länge är det ganska dött lopp. Sömnbrist, vätskebrist och omdömesbrist har verkligen slagit ut i full blom. Snart, förhållandevis snart, är det dock helg igen. Då ska jag sova och ta det lugnt, vare sig spela eller dricka. Hmm. Nej, jag tror inte på det där själv. Damnation.
Såg förresten ett säkert vårtecken igår, tonåring på moppe. Ibland saknar jag åldern 14-16 när man var odödlig och rände runt i staden på en Suzuki K-50 utan hjälm i runt 90 km/h. Idag verkar det vara sån't fokus på ungarnas säkerhet så det har gått bortom alla proportioner. Själv klättrade man i träd, cyklade utan hjälm och betedde sig allmänt på ett sådant vis som idag tydligtvis skulle innebära en självklar dödsdom.
Det där tänker jag på när jag ser ridskolebarnen väl förpackade i säkerhetsvästar och hjälmar krampaktigt leda en ponny per tre barn från hagen.
Vi var för få och för lata, man tog helt enkelt ledarstoet i grimman, letade upp lämplig sten för uppklättring och red tillbaka från hagen, dom andra hästarna hängde på i tempot stoet valde, vanligtvis galopp. Hjälm var inget man brukade för att hämta några hästar i hagen. Inte grimskaft eller träns heller. Det här var ju visserligen inte att rekommendera eller sanktionerat från föräldrahåll men faktum är att vi överlevde allihopa.
