rom|och|cola

Så lördagen fick en ganska bisarr start, jag trodde mig ha tappat bort två finska medborgare. Eller ja, jag hade ju de facto tappat bort dem, men de var ändå inte borta. Hmm. Hur som haver, ett samtal med Kempe ordnade till allting och vid 12-draget satt jag med Sami och Kimi hos Kempe och drack återhämtningsöl. Ville och Matti var legendariskt trötta. De smög ut ur gästrummet och nafsade lite på den fantastiska frukostbuffé Kempes underbara sambo ordnat fram för att sedan retirera till gästrummet medan vi andra satt i soffan, försjunkna i nu okända tankar. Förstrött bläddrade Kempe bland de filmer som fanns tillgängliga och efter en kortare stunds funderingar bestämde vi oss för att se en rulle vid namn "Shoot 'em up". Lät som pang-pang och vi var intresserade av lättsmält underhållning. Mycket riktigt. Clive Owen spelade en Mr. Smith som tog ihjäl folk med skjutvapen och morötter medan han samtidigt levererade riktigt klyschiga one-liners. Vad Kempe dock missat var att filmen var uppdelad på två filer och han hade bara den första, frustrerade över detta faktum tog han och jag med oss finnarna och spatserade till Big Boy, sökande tröst och goda burgare. Allt förlöpte förhållandevis där, även om personalens engelskakunskaper var något fattiga. Ville försökte beställa ett lyxmål och en chiliburgare vid sidan om men det slutade med två hela mål. Han är dock inte den som klagar över för mycket mat så han ryckte bara på axlarna och grävde ner sig i godsakerna.

Med fulla magar bestämde vi oss för att börja göra oss redo för kvällens bravader. Kempe tog med sig Ville och Matti hem medan jag nu inte fick misslyckas att få med mig Sami och Kimi hem. Jag övertygade dem om att det var en skön promenad från Big Boy till Öfvre Haga. De köpte det. Hela vägen till den högre delen av Västergatan. Då började Kimi med darrande underläpp proklamera att hans styrka var på upphällningen och skulle uppskatta att bli buren sista biten. Jag förklarade att det här minsann var en sund promenad och att finsk sisu borde räcka hela vägen. Han kunde inte fortsätta gnälla efter det. Triumfen var ett faktum.

Så, när vi väl duschat och fått på oss nya kläder var det dags igen, det stod "FEST" på schemat. Innan vi tog taxin till Kempe hade vi även fått förstärkning av Jontax som inte ville missa ett sådant här tillfälle. Det ska även tilläggas att innan vi begav så såg vi andra halvan av "Shoot 'em up" hos mig. Här lämnas inga lösa trådar!

Tillbaka hos Kempe så vankades det mat. Tacos och så vidare, mycket mycket bra. Även Manne och hans sambo Petra gjorde oss sällskap den här kvällen. Det tog inte lång tid innan ölen började flöda igen. När maten var slut tog vi plats runt soffan, nästan andäktigt, medan Kempe och Manne hookade upp en Playstation 2 och en Playstation 3. Varför? Jo, större utbud av Guitar Hero-sånger. Jag är ingen fan. Inte ens nästan. Jag har faktiskt aldrig ens hållit i en sån där "gitarr" med annat syfte än att skicka den vidare till någon annan. Det hindrar mig dock inte att av varierande grad kritisera andras färdigheter. Eftersom de är mina vänner så tar de det hela dock inte på något större allvar, inte ens någon sorts allvar alls om man ska vara nogräknad.

Vi hade gott om öl, sett över hela helgen rörde det sig om cirka åtta kartor om jag inte blivit felinformerad. Lägg till de tre liter vodka som finnarnas horna samt fisu utgjorde samt det faktum att vi inte spenderade hela fredagskvällen hemmavid utan lät Sundsvall tragikomiska uteliv även dra sitt strå till stacken så förstår ni att vi inte behövde sitta törstiga hos Kempe. På lördagen drack vi upp allt som fanns kvar, plus lite till. Värden och värdinnan hade spenderat nyår i Rom och hade därifrån med sig en flaska med gott innehåll. Jag kommer dock inte ihåg vad det var för något. Efter en (ganska lång) stunds Guitar Heroande lyckades jag och värdinnan få med oss ett gäng finnar från TV-apparatens hypnotiska sken till ett annat bord. Där lärde vi dem att spela maja. Tärningsspel. Roligt!

När klockan började närma sig tre på natten såg de flesta ganska mosiga ut. Kanske var det fredagens bravader som spökade. Det lustiga är att Manne inte var med på fredagen, men han var den som kraschade först på lördagen. Närmare klockan ett ansåg han sig fått nog och fick skjuts hem. Som han själv uttryckte det: I dont think I've ever been so drunk before. Skyll på deras medhavda häxbrygder är mitt tips.

Söndagen spenderade jag samt alla fyra finnkokkon hemma hos mig. Vi såg första samt andra säsongen av The Office (US) innan de hoppade in i bilen och rullade hemöver.

Bilder! (Undertecknad håller sig borta från kameran)

Hos mig. Kempe och finnar. 


Hos mig igen.


Kimi och Matti.


Matti.


Sami och Kimi.


Ville och jag tror det är Kimi i bakgrunden.