rom|och|cola

In Flames, Disturbed och Monster Magnet på drygt en vecka. Disturbed var bäst, inget snack. Lite ångest över att Slipknot spelar i Stockholm imorgon onsdag och jag inte kommer att vara där. Kan inte få allt.

Bla bla bla osv etc jobbet suger och jag är novembertrött.

Statistik är kul. 61% av alla förare och passagerare som omkommer i trafiken bär bälte. Jag tänker fortsätta mitt "riskfyllda" leverne.



st.nu

På onsdag spelar In Flames i Stockholm. Jag kommer att vara där.
På fredag spelar Disturbed i Stockholm. Jag kommer att vara där.

Det har även uppdagat sig att Kristet spelar på Aveny här i Sundsvall på lördag. Frågan nu är hur det blir. Ska jag först gå på In Flames på onsdag? Rulla vidare på fyllan över torsdag för att sedan för-kulminera på Disturbed på fredagen och därefter jazza in på ett tåg hem till Sundsvall på lördag förmiddag, parkera mig i bistrovagnen och kliva av tåget för att sedan dansa vidare till Aveny och där nå målet på en fyrdagarsextas?

Noterade även att chefen missat att notera min semester på den här veckans schema. Intressant. Apropå jobbet så är det fortfarande bedrövligt, jag skulle leta rätt på ett nytt om det inte vore för att jag är så satans bekväm av mig.

Eller?

I fredags hade vi öl och catrad (om det är ett ord) mat här på jobbet. Alles gratis, very well. Stuffade i mig 4-5 öl och ett par rejält tilltagna portioner medelhavsmums. Blev proppmätt, skickade sms till Laser och fick skjuts hem (tack pruttgubbe). Tydligen så fick mina kollegor inte i sig all mat och idag på lunchen frågade de var jag skulle gå. "Tja", sa jag, "hade siktet inställt på thai". Jag kunde lika gärna ha pratat swahili vad det verkade. "Men", sa en av kollegorna, "det finns ju rester från i fredags!". Till saken hör att en skarp majoritet av mina kollegor har drabbats av familj och allt vad det innebär. De kan oftast iaktagas med matlådor och medhavda ketchupflaskor i lunchrummet, ivrigt diskuterandes takläggning och andra rakt igenom skittråkiga ämnen. Jag å andra sidan lever det vilda singellivet vilket innebär rikskuponger och lunch på stan varje dag. Rock n' roll rakt igenom med andra ord. Så jag sade helt enkelt att rester inte är nånting för mig då mina kuponger (så jääävla kommunistiskt är det inte?) är bara för mig själv och inte för en hel bunt människor. Då fnös de åt mig med miner som bara skrek "Väx upp nån gång". Men du'rå.

Annars är det inte mycket som blivit över. Min PC till exempel. Där är det ingenting alls över, snarare så att det saknas och det gör mig vansinnig. Saker ska fungera. Gör de inte det så bryr jag mig inte i varför, bara att de börjar fungera igen så snart som möjligt. Tur att jag har kompisar som begriper sig på saker och ting. Alla kan något. Alla utom jag. Jag kan bara nyttja de andra. Eller ja, inte helt sant. Jag är överraskande(?) bra på att styra upp ölning.

28 minuter kvar till hemgång. Jag hatar måndagar.

Det kan räcka med att man får höra att nå'n läser ens blogg och gillar den. Särskilt roligt är det när man inte ens visste att personen i fråga läste den.

Jag blir även glad och fnittrig när jag får dricka några pilsner och sen gå och lyssna på Betnér i närmare två timmar. Mycket nytt material jämfört med senast även om han passade på att återanvända några moment, som till exempel de amerikanska presidenterna. Han gjorde sig lustig över en hel radda men stannade på Clinton, eftersom att göra sig lustig över George W. skulle vara för lätt och det gör ju alla andra. Det rimmar ju lite illa med att han driver med FRA. För det är ju inte populistiskt och enkelt material? Sen är ju faktiskt det mesta andra han skämtar om väldigt väldigt svåra ämnen. Folk- och självmord. Pedofili. Sån't där ni vet. Bajssex. Spika fast ollonet i en planka. Mysgrejer. Suverän show hur som helst, blir aldrig besviken på honom. Läser för övrigt hans dagbok med ojämna mellanrum. Igår publicerade han ett inlägg 8 minuter innan showen i Tonhallen började. Lustigt.

Idag blev jag också glad när jag åt pizza med Frk. Wiklund. Det blir som långt mellan gångerna. Dock lite trist att inte Byssan orkade lyfta sig ur bakfylleträsket och göra oss sällskap.

Senare idag kommer jag också att bli glad. Behöver bara jobba till 16:00, sen ska vi ha möte till 17:00 och sen ska vi dricka öl. Öl blir man alltid och ovillkorligen alltid glad av. Fantastiskt bra.

Ännu lite senare ikväll har jag tänkt mig att jag ska gå hem, lite småfull, och spela Warhammer och dricka iskall Jäger. Då kommer jag också vara glad.

Det ser ut att bli en fortsatt bra fredag!

Den är inte alls konstant. Den enda konstanten är med vilken takt nya laster läggs ovanpå de redan befintliga. Mina dygn är för korta, sömn är fienden och tidsbrist allvarligare än "finanskrisen". Den lilla grejen ja. Ja herre gud, folk drabbas i vanlig ordning av kollektiv fårskallepanik och skriker till höger och vänster. Om tre år, titta då tillbaka på den här till synes avgrundsdjupa katastrofen ur ett 20-årigt perspektiv och notera ett litet hack i formkurvan. Farligare än så är det inte.

För övrigt avskyr jag mitt jobb för närvarande.

Kul för dem, vilket lyft!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=829231

Och apropå norra Sverige...

http://www.folkbladet.nu/?p=116143

Jobbar en tjej här som har arbetsuppgifterna a) speciella projekt, b) utbildningsansvarig och c) informatör.

Detta innebär tydligen:
a) Jobba med inredningen, typ flytta blommor eventuellt installera nya.
b) Fika/luncha med produktspecialister.
c) Skicka mail som vi redan fått, dock med 1,5-2 timmars fördröjning.

Jag ska skola om mig.

Men men. Snart helg. Imorgon öl på Svenssons. Fira att stan blir av med två riktiga proffsklåpare. Lördag ut och käka med hittills okänt antal vänner. Söndag begrunda eventuella misstag som begicks under två föregående dagar.

Apropå misstag så gjorde jag ett rätt så rejält ett nere i Stockholm i torsdags. Det är faktiskt så illa att jag inte vill skriva om det här. Dock av humoristisk karaktär. Inga djur eller människor kom till skada. Dock kan mitt rykte som väluppfostrad mönstermänniska fått sig en törn.

Apropå min oklanderliga personlighet så fick jag i samband med (blygsam) löneförhöjning även en tillsägelse om att jag kan upplevas som nonchalant och arrogant. Detta är naturligtvis inget jag kan ta på allvar, det hela handlar ju om att i princip alla är avundsjuka på min talang, mitt utseende samt min inspirerande personlighet.

Snus utan nikotin.
Krig utan tyskar.
Öl utan alkohol.
Män som blir kvinnor och kvinnor som blir män.
Bilar som inte går på bensin.

Vafan?

Det har jag aldrig prövat förut, dock verkar det som jag gör det just nu. Knappt någon tid över att blogga under arbetstid (och väl hemmavid har man ju långt mycket bättre saker för sig)  och när dagen väl är slut så blir det raka vägen hem till soffan och vila ut. Har möjlighet att spela Warhammer före pöbeln men när jag väl installerat skiten så var jag så less på att sitta framför en dator så jag gav upp och slocknade framför teven istället.

Nu finns det dock en strimma sol på en annars blygrå himmel. De nya arbetsuppgifterna har fått till följd att jag ska ner på galej i Stockholm nu på torsdag. Cirkus närmare bestämt. Exakt vad dagen kommer att innehålla är oklart, men då hemflygning inte sker förrän 15:10 på fredagen antar jag att kvällen kommer innehålla en hel del vätskeintag. Slippa två arbetsdagar samt bli bjuden på fylla i Stockholm är att anse som en seger för en sliten själ som jag.

Tack, karma, för att du ser efter mig.

Tre dagar i veckan går jag direkt från jobbet till gymmet för att styrketräna. I måndags köpte jag ett stämpelkort som gör att jag slipper slanta en tjuga varje gång jag vill ha mig en Gainomax efter avslutat träningspass. Det är ett ganska ordinärt stämpelkort. Inga krusiduller, rebusar, labyrinter eller andra klurigheter.

Idag när jag checkade ut från gymmet så tog jag en Gainomax ur kylen och tjavade fram till kassan för att få en av rutorna ikryssad av behörig personal. När jag tog fram kortet och visade det för tjejen i kassan så sa hon genast "Nej nej, det där är för svårt för mig. Jeanette!" Jag blev helt förstummad. Men Jeanette (tyckte jag att hon sa) som stod med en annan kund cirka två meter bort hastade genast till sin nödställda kollegas undsättning. Hon visade därefter hur man ur ett skåp cirka 30 cm bort kunde få tillgång till ett för ändamålet tillbörligt verktyg. En så kallad bläckpenna. Därefter instruerade Jeanette sin blockdumma kollega i ikryssandets ädla konst. Under hela denna process stod jag med hakan nånstans i golvhöjd och bara stirrade på Jeanettes ickekryssättande kollega. När jag fick tillbaka kortet, med ytterligare ett kryss i en av rutorna, se bildbevis, kom jag till sans igen. Jeanette hade återvänt till sin kund. Jag lyfte blicken mot hon som var kvar och sa helt kort "Ja, jättesvårt". Jag kom inte på något bättre.

I diverse tidningar publicerades det häromdagen en artikel om en ny studie som visade på att manlig otrohet kan vara genetisk. How about that. Förutom genetisk fetma så har vi nu även genetisk otrohet! Lägg till det att även synnedsättning kan vara genetisk så uppstår en väldigt intressant möjlighet.

Det är alltså fullt möjligt för en man att gå omkring och vara lite småfet samt att knulla runt med brudar av varierande kvalitet och skylla hela faderuttan på dåliga(?) gener. Varför skulle då någon vilja ligga med fulare tjejer? Ja det vill man ju inte, eller hur? Därför korrigerar man den genetiska synnedsättningen med glasögon eller kontaktlinser, taadaa, problemet löst!

Bekvämlighetsursäkter. Ingen vill ligga med fula tjejer och därför nullifierar man den genetiska nackdelen med synhjälpmedel. Dock är det ju roligt att ligga med en massa tjejer. Det är även mysigt att vara lite småtjock. Därför kan personen i fråga med gott samvete och klockren ursäkt(!) fortsätta pula i sig snacks och godis samtidigt som han utan större betänkligheter bedrar sin bättre hälft med vackra flickor. Självinsikt är för bra människor.

Note to self: Apropå fula flickor så måste jag någon dag komma ihåg att skriva om en episod från i somras. Det handlar om, förutom ful flicka, cykelkedja och karma.

Saker att se fram emot.

Evenemang : Tal till Nationen

Arena : Tonhallen

Datum och tid : Torsdag 2 oktober 2008

Evenemang : In Flames

Arena : Annexet (Globen)

Datum och tid : Onsdag 29 oktober 2008

Evenemang : Disturbed

Arena : Arenan

Datum och tid : Fredag 31 oktober 2008

Evenemang : Monster Magnet

Arena : Annexet (Globen)

Datum och tid : Fredag 7 november 2008

Kan även bli en resa till Dublin om Laser får fingrarna ur röven. I doubt it.

Profetiskt nog rubricerade jag mitt tidigare inlägg "Inga bromsar". Anledningen till detta var att jag skulle ut och dricka med Kempe och Laser. Då kan det gå troll i saker och ting. Någon kanske stannar till och snackar tyska med några etiopier i Nacksta. Någon annan kanske tar med sig en x-box-kontroll ut istället för plånboken. Någon annan kanske sveper två Long Island ice tea strax före tre på natten.

Började lugnt i fredags, några öl och en matbit på Svenssons och när vi kände att vi var klara där så vandrade Kempe sin vana trogen hem för att undvika en utgång. Jag och Lars tjavade dock bort till O'Learys för att ta några öl till och snacka lite skit. Döm av vår förvåning när det helt plötsligt out of nowhere dök upp två shots till oss båda. Det var en glad norrman och hans tjej som bjöd. Så vi tillbringade det mesta av återstoden av kvällen med dem. Trevliga människor. Väldigt törstiga. Lars hade inga bromsar så han åkte hela vägen in i kaklet, lyckligtvis hade han tagit sig hem då.

Om två dagar ska jag åka ner till Göteborg. Det blir skoj. Hoppas jag. Var även på Star Wars-utställningen i Ö-vik i söndags. Mycket trevlig upplevelse. Nu är jag ledig. Gör ingenting. Dricker kaffe, snusar, spelar. Så, varför sitter jag här vid datorn och skriver meningslösheter? Right. Game time.

Sista dagen innan en två veckor lång semester. Avslappnat. Det enda jag har för avsikt att göra idag avseende arbetsprestationer är att skicka märkliga svar på grundläggande frågor. Detta torde generera en del följdfrågor som rimligtvis bör dimpa in här på måndag morgon. Då jag inte är här. En sorts sommarpresent till mina kollegor.

I eftermiddag ska jag gå ut med Laser och Kempe för att fira semester. De går också på ledighet idag. Kempe säger att han ska nöja sig med två öl och en burgare. Den har man hört förut. Imorgon är det galej ute i obygden och på söndag Star Wars-utställning i Örnsköldsvik. Det är väldigt mycket away time från att spela. Jag känner stinget av proaktiv ångest.

Nästa helg spelar Iron Maiden i Göteborg. Då är jag där, tillsammans med Manne & Petra och Kempe & Lotta. Möjligtivs kommer även J.D. att ta sig dit från Stockholm. Det blir hur kul som helst. Vet inte riktigt hur länge jag blir i Götet, jag ska i alla fall passa på att åka spårvagn, det verkar vara en hit. Hade först funderingar på att göra road trip, åka själv via Stockholm och vidare till Västkusten. När man på förhand balanserar böckerna runt denna utgiftspost så blir man dock mörkrädd. Jag liftar ner med Manne & Petra istället och tar ett flyg hem när jag känner att jag är klar där nere. Och Nathalie, jag tar med mig mina fina diskhandskar. Det blir ju roligt det!

Annars ska jag göra väldigt lite på semestern. Dricka öl, äta glass, snusa, spela, sova. Fina grejer. Så om någon vill gå ut och knäcka en tisdags- eller övrig vardagsöl så finns jag tillgänglig 24/7.

Ska försöka hålla igång bloggen över denna tid.

Dagens låt: Skid Row - Piece Of Me

Dagens citat: Screw you guys, I'm goin' home! - Eric Theodore Cartman

Borde: Jobba
Ska:     Blogga

Borde: Åka till City Gross och handla mat
Ska:     Äta pizza

Borde: Städa
Ska:     Spela

Borde: Växa upp
Ska:      Inte

Borde: Köpa ny hemtelefon
Ska:     Ändå inte svara i den

Borde: Panta mina sopsäckar med burkar och flaskor
Ska:     Fylla en sopsäck till först

Borde: Vara piggare på jobbet
Ska:     Spela till sent på natten igen

Borde: Jobba
Ska:     Gå och hämta kaffe

Dagens låt: Iron Maiden - Hallowed Be Thy Name

Dagens citat: True friends stab you in the front. - Oscar Wilde

Igår var det måndag. Måndagar måste vara ett av Skaparens små misstag, ungefär på samma nivå som näbbdjur, vänsterpolitik och Mellanöstern. Det är även en bra dag att tvätta på eftersom dagen ändå från första början är dömd att vara genomgående miserabel. Efter att första omgången av tvätt var laddad i maskinerna gjorde jag en rad fatala misstag.

Det började med att jag skulle diska undan. Väl inne i köket kastade jag ett getöga mot avlastningsplatsen, i de flesta andra hushåll benämnd "köksbord". Det var misstag nummer ett. Där stod det en trave lådor. Ta en titt:

"Det var som fan", tänkte jag i mitt stilla sinne. Petade mig därefter försiktigt i magen som för att undersöka hur det står till där nere. Det var mjukt. Väldigt mjukt. Stor mage kan antingen döljas med att ordna till proportionerna, det vill säga blåsa upp övrig överkroppsmuskulatur eller genom att dra ner storleken på själva magen. Jag ska använda mig av ett mellanläge, eller "kompromiss", om man så vill. Bestämde mig därför för att jag efter genomförd diskningsinsats skulle dra ut i spåret och springa av mig lite. Misstag nummer två.

En maskin tvätt tar ungefär 45-50 minuter på sig att bli klar. Den tiden räcker inte till för att kika på en film och sätter jag mig ner och spelar så är det cirka 99,99% chans att jag glömmer bort tvätten. Då är det bra att ägna sig åt andra hushållssysslor, såsom diskning och/eller städning. Nu föll det ju sig dock som så att jag efter diskningen drog upp i Ryggis och sprang. Efter ungefär ett halvt varv skrek kroppen "Stopp! GÅ tillbaka! Ta inte ett löpsteg till!". Då blev jag lite ilsken och tjurig. När jag blir tjurig så blir jag även omöjlig och den här gången drabbade det mig själv, typsikt nog. Kroppens rop på hjälp bestraffades med bonusvarv i spåret. Misstag nummer tre.

Lyckades på något mirakulöst vis ta mig uppför trapporna till lägenheten igen. Släpade mig in i duschen och när jag var klar vispade jag ihop lite middag. "Vad ska jag nu göra?" undrade jag för mig själv. "Spela lite kanske?". Oh ja, bra idé. Medan datorn bootade igång kom jag dock på mig själv. "Fucking tvätten!". Korta snabba ner för trapporna och in i grannhuset där jag har min tvättstuga. Korta snabba ner för trapporna var en sällsynt dålig idé. Knäade betänkligt när jag stuvade om tvätten från maskinerna till torkrummet.

På väg upp mot lägenheten igen kom jag på att det var en stund sedan jag vittjade postfacket. Öppnar, tar ut handlingar som jag bläddrar lite förstrött i medan jag segar mig uppför trapporna. Vad skådar jag, om inte en uthämtningsavi. Mina tröjor har kommit! Med förnyad kraft galopperar jag det sista partiet trappor, svingar mig in i lägenheten och rycker tag i bilnyckeln. Långa snabba steg ner igen, in i bilen och i hög hastighet mot Preem Haga. Svoosch, säger det bara så är jag hemma igen med mitt paket. Lyckan är, bortsett från ett skrikande värk i benen, fullkomlig.

      

Idag ska jag på gymmet efter jobbet. På lunchen ska jag och Benny ta en promenad på cirka 30 minuter. Det tar sig!

Bilder från helgen i Bispgården:

Dagens låt: W.A.S.P. - Blind In Texas

Dagens citat: Gentlemen, you can't fight in here! This is the War Room. - President Murkin Muffley (Dr. Strangelove).

Oftast är fredagar likställt med bra arbetsdagar, det vill säga det händer inte så mycket utan man kan lägga krutet mer pressande ärenden, såsom bloggläsning, silly season-skvaller och generell slösurfning. Idag har dock varit en väldigt annorlunda fredag. För att förstå varför måste vi backa lite i tiden. Under hela 2008 har kära Arbetsgivaren varit ett pålitligt maskineri av konstant tillstrulning. En och en är dessa små bedrövelser ingen större affär, men många bäckar små som man säger. Lägg till det kollegor som oftast inte begriper vad man säger, konsekvenser av vad de gör, eller varför de ska behöva ta något ansvar över huvud taget.

Idag har det mesta kulminerat och strålat samman i en enda smältdegel av idioti, missinformation och frustration. Jag hade då två alternativ.

Det första, och mest naturliga, är att koka över. Detta är kortsiktigt en mycket bra lösning, men i det långa loppet blir det bara besvärligt.

Det andra, och mer forcerade, är att avvakta arbetsdagens slut. Det handlar om fokus. Varför är jag på jobbet? Jo, deg. Degen ska in. Så är det bara. Arbetsdagen tar slut 16:30. Punkt. Fucking dubbelpunkt på det. Då kan jag, faktiskt, släppa all arbetsrelaterad misär och gå hem.

Det ska jag göra idag. Invänta slutsignal, sätta mig i bilen, dunka upp till Bispgården och därefter varva igång spritmotorn för ett groggrally som må vara hela helgen.

Dagens låt: Rob Zombie - Living Dead Girl

Dagens citat: If life is a waste of time and time is a waste of life then let's all get wasted together and have the time of our lives. - Vet ej vem. Den berömde Anonym?

Ambitös och träningssugen gjorde jag första gymbesöket på cirkus 1,5 månad igår. "Nu jävlar!" tänkte jag och tog i lite mer än vad jag borde gjort. Idag gör det ont när jag ska lyfta armarna, ta av och på mig tröjor, och så vidare.

Ytterligare vardagsmisär; någon lustigkurre hade lagt in dagligen återkommande (tomma) påminnelser i min mobil. Klockan 1:00 samt 1:30 varje natt. Jag vet inte vem. Jag vet inte när. Jag vet inte varför. Men jag ska ta reda på det. Då blir det hämnd. Jag har svart bälte i feng-shui, den subtila vedergällningskonsten. När jag vet vem, ska jag ta mig in i dennes hus, flytta ett par blomkrukor och vrida några bord. Sju år senare ligger människan där, utblottad och med krossade knäskålar.

Jag har en ny spelkärlek - Overlord - Raising Hell. Att storma fram genom den äckligt gröna och av fågelsång korrumperade landsbygden med en skock minidemoner som sprider skräck, kaos och humor bland enfaldiga människor och vidriga halflings är det roligaste jag gjort på länge. Det ska jag gå och fortsätta göra nu.

Dagens låt: Twisted Sister - Burn In Hell

Dagens citat: If you want to change the way people respond to you, change the way you respond to people. - Timothy Leary